Glumslöv by the sea

Helgen den 5-6 oktober var vi nerbundna till Svens moster och morbror som flyttade till Glumslöv i somras. Vi skulle på ålagille. När vi ändå var i de krokarna skulle vi även hämta stolen som jag köpte på Blocket för några veckor sedan. Spännande!

Packat och klart! Äpplena i papperspåsar som lösts upp när vi kommer fram!

Vid halv 10 gav vi oss iväg. Första stoppet var i Björkvik där vi hämtade upp svärmor Yvonne. Vi hoppade över Linköping på vägen ner för vi ville vara säkra på att hinna fram i tid. Däremot stannade vi i Väderstad.Där finns helt otippat en jättefin restaurang, Väderstad Centralkrog, som vi hittade på en av våra tidigare utflykter. Vi kom dit precis innan lunchstormen, för det blev det verkligen. Hela Väderstad var där och åt antingen slottsstek eller laxqueneller. Och det var lika gott som förra gången. Man behöver inte stanna på sunkiga vägkrogar när det finns såna här ställen.

Väderstads Centralkrog
Dagens meny
Lunchruschen är över
Reserverat bord
Salladsbuffén
Laxqueneller

En knapp timma senare var vi på väg och vädret blev allt sämre. Till sist vräkte det ner så mycket att det var risk för vattenplaning. När vi närmade oss Ekeby ringde jag till Sven som sålde stolen. Han sa att han kunde vara hemma till halv 7, och det gick ju inte, så vi fick åka vidare. Men först efter att vi hade åkt nästan ända hem till honom via Statoils app som visar närmsta bensinmack.

 

Nya Statoilmappen
Och vi hittar rätt!

5 km från Ekeby så ringde Sven igen och sa att vi kunde hämta stolen hos hans svärmor, så vi vände igen och åkte tillbaka. För att få ut stolen var jag tvungen att stå ut med att bli påhoppad av deras hund, som inte hade klippt sina naglar på bra länge. Men stolen fick jag och den var jättefin!

Vid halv fem var vi så framme hos Irja och Göran i deras fantastiska hus. Vi fikade och gick husesyn. Och hela tiden vräkte regnet ner!

Atriumgård mitt inne i huset är så vackert!
Sven och kusin Maria lyssnar andäktigt
Sotis är min nya kompis

Kl sju gick vi ner till Helgas krog för att äta ål.Vi hade blivit varnade att det var en sommarrestaurang och att det skulle vara kallt men det var hög stämning runt långbordet med ca 20 personer och en massa levande ljus. Som underhållning under hela middagen fanns en dragspelare som tvingade oss både att sjunga snapsvisor och vanlig allsång.

Vi inledde med en soppa i vilken man släppte ner inlagd ål som man sen skulle försöka fånga med skeden.

Här sitter vi vid dukat bord
Snapsvisor anpassade för ål
Till förrätt: Ålsoppa

Sedan vankades det ålbuffe med rökt och luad ål, stekt och panerad ål och snurringar som är småålar man äter i bitar. Till det fick vi kokt potatis och potatissallad. Det var väldigt gott och jag hade gott sällskap av mina nya kamrater Bosse och Bertil.

Ålbuffén är framdukad
Luad, rökt, stekt, inlagd, ölkokt ål och så de små “snurringarna”
Vi håller värmen med allsång
Egentligen en sommarrestaurang
Dragspelet går för fullt
Personalen har serverat klart

Nöjda och belåtna gick vi hem och satt och pratade fram till midnatt innan vi kröp till kojs.

Så det så!
Och hör sen!
Kvällsbelysning i atriet
Det är läggdags snart
Farmor Yvonne håller sig vaken

 

 

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.