Vi var inte ensamma på hotellet men det var kanske inte vår typ av människor där, vilken den nu är. Dock hade de en god frukost. Blev lite besviken över att det inte fanns bacon och omelett men det danska frukostbrödet kan ju få vem som helst att bli religiös. Idag hittade jag ett bröd som var sött fast det såg ut som croissant, och hade en miljard små vallmofrön på sig. Killade dödsskönt i kistan!
Innan vi for iväg till Möns Klint så tog vi vägen förbi en bensinstation för att skrapa bort alla döda djur från rutan, så man ser något när man kör. Och så att man kan fota från bilen, när Sven inte vill stanna.
Möns Klint var fantastisk, vilket jag beskriver i eget inlägg. Så här kommer två idolbilder bara.
Sedan åkte vi tillbaka till Stege där vi, hör och häpna, hittade en söndagsöppen Imerco. Presenten som vi gick 5 varv runt Köge innan jag fick handla den i första affären, var inte helt komplett. Jag var jätteledsen för det, för inget är öppet i Danmark på söndagar. Men tydligen var det något med sista och första helgen i månaden i vissa städer och vissa affärer. Jag hade tur helt enkelt, för jag hittade även det jag sökte. Vi firade med att köpa de smaskigaste wienerbröden vi kunde hitta på konditoriet mitt emot. Tyvärr hade de bara automatkaffe, så vi tog med oss påsen och letade reda på en restaurang istället.
Det var inget svårt val att gå till Davids. Den låg tillsammans med två pizzarier (som det heter på danska) och det hade vi fått tillräckligt av kvällen innan (och till överpris också, visade det sig, eftersom pizzan här kostade hälften så mycket som igår).
De hade en fin trädgård inne på gården där vi satte oss, för det var så himla varmt så inne gick det inte att sitta. Sven valde en spenatpaj medan jag tog en sallad med varm chevreost och tapenade. Oj, oj, oj, vilken sallad det var. Jag orkade inte äta upp allt men kunde knappt gå därifrån och då var det egentligen bara olika sorters salladsblad, små varma cocktailtomater och tunna skivor rädisor, och den nya erfarenheten, vild sparris! Över huvudtaget så verkar man både i Tyskland och Danmark ha kommit mycket längre när det gäller både vegetariskt och veganmat. I mataffären vi var på i Tyskland så fanns det hyllvis med veganmat och en veganavdelning under nästan varje produkthylla. Så där har vi nog lite att jobba på….
Det började regna precis när vi ätit klart och gick till bilen. Vi diskuterade vart vi skulle åka och mot Köpenhamn borde det bli, men hur långt, och var skulle vi sova i natt? I en rondell på väg till motorvägen, så såg vi en skylt in till Prästö. Först körde vi förbi, men sen tyckte jag att vi skulle kolla om vi kunde hitta kaffe (jag var som ett lik, efter nattens amorfa kudde, och flip-flop-promenaden nere på stranden vid Möns Klint). När vi kom närmare så såg vi en massa skyltar och stannade och läste den. Det var fransk vårfest i staden, och hela byn var avstängd. Vi parkerade precis utanför avspärrningarna och gick in i första affären vi såg där vi möttes av en herre med randig tröja och röd basker. Och så var det hela tiden. Överallt hade man släpat ut sina butiken på gatan. Folk satt och åt glass eller grillat och drack kaffe eller öl. Alla såg ut att ha väldigt trevligt. Vi fick även historien om festen, så det här kan ju garanterat bli ett resmål nästa år.
När vi kom fram till gatans slut så svängde vi ner mot hamnen och hamnade på en parallellgata till den vi nyss gått på. Där var det hur många stånd som helst! Det slutade med att vi inte ens orkade gå ner till hamnen. Vi gick runt där till kl halv 4 innan vi åkte vidare.
Det var då Sven drabbades av den stora hemlängtan. Det händer förr eller senare och när man allra minst anar det. Hur döda är tomatplantorna egentligen? Skulle det inte vara skönt att ha en dag hemma i alla fall? Och sen var det pedalen i botten bara.
Vi stannade i alla fall vid en Circle K i Skillingaryd och köpte varsin kaffe latte från deras maskin. Den drack vi sedan i änden på en parkeringplats tillsammans med de sparade wienerbröden (och varför köpte vi bara var sitt???)
Vi stannade till hos Erik och Susanna (och Ella hade ju precis somnat förstås) för att titta på hur långt hantverkarna kommit med deras badrum, samt för att lämna vin och öl och hämta Affe, vår nya robotgräsklippare. Kl 10 i 10 kunde jag äntligen släpa Sven därifrån (då hade ju Ella vaknat förstås…)
Det regnade massvis, både på vägen till Linköping men även mot Stockholm. Självklart slutade det i Södertälje, och det var snustorrt när vi kom hem halv 12. Men hör och häpna, allt verkade ha överlevt! Det hjälpte med all vattning som vi gjorde innan vi åkte! Men som vi upptäckte nästa dag, så hade det vuxit något makalöst på 4 dagar!
Vi lastade ur bilen, och funderade på var vi ska ställa allt det här sedan. Sedan tog vi två knäckebröd var och la oss halv 2, när vi hade kommit ner i varv igen. Jag tror aldrig att vi har hunnit med så mycket på så kort tid någonsin tidigare! Men det är skönt att vara hemma igen.
