Den här trädgården hade dåliga förutsättningar att falla oss i smaken. Vi kom dit en måndag och det visade sig att man i Hannover har något som kallas Ruhe-Tag, vilket innebär att alla restauranger är stängda. Det enda vi hittade var utanför parken där man sålde svindyr korv i papper eller pretzels för 3 euro. Jag har lovat mig själv att aldrig mer äta en sådan sedan mitt år i USA. Så innan vi visste att allt var stängt styrde vi kosan bort mot “reataurangdistriktet”. Vi gick och gick och gick…. Till slut fick vi ge upp och istället handlade vi mat vi kunde sitta på en soffa och äta ute. Och sedan gick vi hela långa vägen tillbaka till parken.
SOM VAR JÄTTESTOR!
(Om jag säger att vi gick drygt 22000 steg den dagen så kanske ni förstår.)
Allt i parken var symmetriskt, alla gångar, alla fontäner, allt låg i mönster. Nästa gång jag flyger över Hannover så ska jag kolla in hur det ser ut.
Jag vet inte om parken hade gratis inträde eller inte för vi hittade en öppen grind som vi gick in genom, eftersom vi inte orkade gå tillbaka till den “riktiga” ingången.
Sen var det bara att sätta igång att knata.
Närmast vägen fanns det ett stort hus som hade en stor restaurang (som då inte var öppen). På baksidan av detta hur hittade i alla dessa planteringar.
Det fanns också en jättestor fin fontän (en av många visade det sig sedan). Problemet som verkar vara ganska allmänt i Tyskland är att buxbomen inte mår bra. På flera ställen såg vi att den var utbytt av små ytte-pytte idegranar. Eller så såg den ut så här, och man höll på att sätta nya plantor.
Även om det fans träd som skuggade så var det här en väldigt varm trädgård utan mycket skugga. Det fanns även stora områden som var instängda med avenbokshäckar, men där det inte var välskött utan ganska vildvuxet när man kom in.
Längst ner i trädgården låg det ett antal fontäner i en stjärna och mitt i fanns det en jättefontän som sprutade rakt upp i himlen. Ni får förlåta mig att jag inte orkade gå hela vägen fram till den och fota den…. Mina fötter sa stopp.
Sven tyckte att vi skulle gå in i den Botaniska Trädgården som låg på andra sidan vägen. Vi var nästan vid bilen och jag var inte sugen på att ta ett enda steg till, men snäll som jag är så…. Och det beslutet ångrar jag inte!