På landet har vi en ljusstake som är handgjord och väldigt fin. Det enda problemet är att det finns inga storlekar på ljus som passa till den, så den går inte att använda den.
När jag mätte diametern på ljusstaken (som var 4 cm) så motsvarade det diametern på en toarulle. Så jag började spara på toarullar. Och istället för att kasta alla ljusstumparna så la jag dem i en burk. Tanken var att jag skulle tillverka egna ljus.
Vi har inte pysslat med liknande saker sedan ungarna var små och vi hade julpyssel med våra grannar varje år. Då stöpte vi ljus som jag fortfarande har kvar i ljuslådan. Vi experimenterade och gjorde till exempel krokiga ljus. Det var också då Sven gjorde succé med sitt pyssel. Han hade köpt änglahår som vi skulle göra änglar av. Det var bara att änglahåret var fruktansvärt kliigt. Det var värre än gullfiber och alla ungarna var fullkomligt tokiga efter att ha hållit på med det.
Till slut fick jag tag på ljusvekegarn på Panduro, och idag köpte vi en rostfri bunke som vi kunde smälta stearinet i. Så idag tänkte vi att vi skulle sätta igång och gjuta ljus.
Vi började med att knyta fast veken i en tändsticka som vi spände fast i botten av toarullen.
Sedan ställde vi dem i en plastbunke. Jag hade velat tejpa fast dem för risken var ju stor att stearinet skulle rinna ut ur botten. Men vi bestämde oss för att prova att hälla försiktigt och låta det stelna.
Så värmde vi stearinet i vattenbad.
Ja, och sen skulle vi börja hälla i stearinet. Vi hittade en soppslev som inte var helt lätt att använda. Och inte var det lätt att få stearinet att stanna i toapappersrullarna heller. Så snart var hela baljan full med smält stearin. Vi försökte stävja rinnandet genom att sänka ner baljan i kallt vatten men det bara rann och rann. Men till slut så fick vi i stearin i 3 av rullarna och det stannade kvar.
Men stearinet går ju alltid att smälta en gång till, nu när vi har fått bort de 45 snörstumparna från de gamla ljusstumparna.
Sen var det bara försöka få bort toarullen. Det var lite trixigt men efter att ha fått loss den i konfettistora bitar…
Och så här blev det inte helt perfekta resultatet.
Sen vet jag inte om jag nämnde det, men på ICA Maxi hittade jag något som hette kupéljus som hade samma diameter, så jag köpte två av dem. Jag hittade även ett annat ljus med smalare diameter så jag köpte det också. Så egentligen blev det billigare än att köpa ljusvekegarn för 79:- och en rostfri bunke för lika mycket. Och ska vi inte tala om hur roligt det ska bli att städa köket efter vårt “pyssel”. Men det tänker jag göra i morgon. I kväll är jag för trött!
Och i morgon åker vi till landet och hämtar hem ljusstaken. Då får vi se om ljusen passar!
Nu är det måndag, och berättelsen går vidare…
När jag kom hem med ljusstaken så tog jag omgående fram ett av mina hemgjorda ljus. Inte sjuttsingen passade det i ljusstaken inte! Det smalaste blockljuset jag hade var de så kallade kupéljusen men inte heller de fick plats. Så jag började karva i botten på ljuset och fick göra det en god stund innan jag lyckades trycka ner ljuset. Det vita ni ser på manschetten på bilden är en del av all bortskrapad stearin!
Och vad hände sen då???
Jo, idag gick jag förbi en Myrorna vid Fridhemsplan och kikade in för att se vad de hade. Och där står en nästan identisk ljusstake. Skillnaden var att benen var böjda inåt istället, vilket gör att man inte lika lätt snubblar på dem, och så var ljushållaren 5,5 cm i diameter, vilket är 1,5 cm bredare än min. Och så kostade den bara 100:-!!! jag trodde att min ljusstake var unik, för det är vad min mor alltid sagt till mig, men om jag kan kliva in på en Myrorna och hitta en liknande så känns det inte så unikt. Jag höll mig från att köpa den idag, men jag tror nog att jag kommer att gå dit i morgon och se om den finns kvar. Så får jag väl bestämma om jag ska ställa tillbaka den här på landet igen eller ha flera….
