Det här är helgen då det skulle ske. Alla timmar i mer eller mindre snöfyllda skidspår och timmars hasande på roddmaskinen nere i gillestugan skulle nu få sin ände i årets prestation – Öppet spår. Sven vet att jag älskar honom så jag kände inte att jag behövde följa med och heja och spendera timmar i tråkig väntan med förfrusna tår, och förresten så följde ju Ingela och Magnus med så det räckte ju. Jag är alltså gräsänka denna helg!
Ja, och hur spenderar man en sån helg? Kanske med att inreda vardagsrummet till ett “yoga-heaven” med rökelse och mysiga ljus och ge sig hän, och sedan avsluta med timmar i ett skållhett väldoftande bad, lyssnandes till mysig musik? Nja…..
Lördagen spenderade jag i princip framför datorn från kl 10 på morgonen till 11 på kvällen. Det kändes som en nödvändighet för att jag överhuvudtaget skulle kunna gå till jobbet på måndagen. Aldrig har jag legat så mycket efter, men detta beror inte på att jag varit lat på jobbet utan för att jag har blivit utsatt för en veritabel mailbombning den senaste veckan från alla håll och kanter. Så det kändes skönt att i lugn och ro få ta hand om allt, och när jag kröp i säng i lördagskväll så var jag totalt i kapp och väldigt organiserad, efter att ha byggt en Accessdatabas och gjort en loggfil i Excel. Nu är söndagen ledig för att göra något roligt!
Jag vaknar på söndag morgon med migrän för 6:e dagen i rad men det ska inte stoppa mig. Jag har planerat att åka in och titta på butiken Oscar & Clothilde som gör reklam varje vecka i Magasinet i SvD.
Färden styr på Östermalmstorg och jag börjar min shopping i källarplanet på Åhléns. Den är nog till och med trevligare än stora Åhléns varuhuset vid Klarabergsgatan, där man klämt ihop hela sin fina inredningsavdelning på den gamla spelavdelningen nere i källaren. Här är det ordning och redan, men inget som jag vill ha idag!
Jag forsätter via en rejäl omväg bort mot Birger Jarlsgatan. Skillnaden med att gå runt på Östermalm en söndag är att i stort sett alla affärer är stängda. Men i färgaffären som var öppen hade de den här fantastiskt fina tapeten som jag nu har bestämt ska upp i Svens arbetsrum som står näst på tur.
Jag gör det inte lätt för mig, för jag försökte gå in i affären och fråga vad tapeten hette, men det var en sån enorm kö (det var ju som sagt en av få affärer som var öppna idag), så jag gav upp. Det kommer att bli en utmaning att hitta den igen, men det är som det brukar.
Jag svänger in på Kommendörsgatan och det är ännu tommare.
Och här ligger, som det verkar 2 Ambassader. Jag kommer fram till Sturegatan och Humlegården.
Här pågår det pulkaåkning för fullt. Skillnaden med att vara ute och promenera i snön inne i stan är att man sandar lite bättre. En gång har jag hasat mig runt nästan hela Långsjön i vinter, med risk för liv och lem. Men jag går inte in utan rundar Humlegården idag.
Och kommer till Karlavägen där folk är ute i solen och flanerar. Själv börjar jag frysa om händerna efter allt fotograferande.
Och så i korsningen vid Floragatan ligger ett så där fint hus som man gärna skulle vilja bo i. När jag går förbi det så ser jag att det bebos av Malaysias Ambassad. Sådant slöseri. Jag slår vad om att 99,9% av alla malaysier inte ens vet var Sverige ligger, men ska jag vara ärligt så skulle jag nog inte heller kunna peka ut var Malaysia ligger heller på en karta, så vi är väl kvitt då.
När jag går där så minns jag att jag hade en kompis som städade på kontor här i området när jag kom hem från USA. Jag brukade följa med henne och ringa till min pojkvän Steven medan hon städade. Då hann man prata i en timme med varandra. Ja, men det måste ju vara preskriberat nu.
På andra sidan Humlegården fanns det en rastgård så att hundar kunde springa lösa. Jag har nog aldrig sett så många designklädda små knähundar på en gång tidigare. Medan jag stod där kom det in en snubbe med två svarta labradorer. Vilket liv det blev!!! Knähundarna satte i gång att skälla som galningar och jagade de stora hundarna. Samtidigt attackerades den stackars mannen verbalt av ett helt gäng tjejer med pälsvästar. Hur kunde han vara så dum att han kom och lät sina monster skrämma deras små gullisar. Samtidigt sprang “gullisarna” runt och bet labradorerna i hälarna. Ja, det var en riktig happening!
Innan man kom fram till Oscar & Clothilde kom man fram till denna affär som låg i huset bredvid.
Här har de så himla fina saker. Det är möbler som ger lugna fina intryck, och material som är lena och polerade, och nu fanns det en massa möbler målade i äggtempera. Jag är ständigt ute och tittar på hallmöbler och en lampa i hallen och en massa andra saker. Hallbyråer som skulle passa fanns det hur många som helst. Det är nog bara en prisfråga.
På Norrgavel säljer de även keramik och här hittade jag Kalles alster. Det går inte att missta sig på hans stil. Vi har en stor skål på jobbet och det syntes meddetsamma vem som hade gjort den. Jag var ute i hans verkstad när vi köpte min drejskiva av honom. Och så hade han ett helt stort bord i mitten av verkstaden helt fyllt med saker gjort med den här gröna glasyren. Det häftiga är ju att leran lyser igenom och blir brun av glasyren. Mycket snyggt och det var även de små glöggmuggarna nere i hörnet. Om man kunde dreja så där tunt skulle jag var mycket lycklig…..
Jag tror inte att man var så förtjusta i att man fotade i affären för efter att jag tagit den här bilden bakom ett hörn så hade jag en butiksperson efter mig resten av min vistelse där…
Så kom jag då till målet för min lilla utflykt!
Det finns ju en butik på nätet och där kan man hitta de mest mystiska prydnadssakerna, om man är förtjust i att damma. Jag ville se allt på riktigt. Hittade en fin bordslampa som kostade 14 000:- så det kändes inte som några internetpriser i butiken.
Nej, så här vill jag inte att det ska se ut hemma hos mig. Vi går till nästa affär.
Det här är min absoluta hatbutik, efter all fånig reklam de har i tidningen. Helsidor som ska spela på känslor med massa dumma bildtexter. Men det är alltid tilltalande med ordning, särskilt om man inte har det själv.
Bredvid Lexington låg det ytterligare en inredningsbutik, men den var stängd. Men lite godsaker bjöd man på i skyltfönstret.
Om ni undrar vilken butik det var så heter den så här:
När jag fortsatte in på Norrlandsgatan visade det sig att det där hade byggts ytterligare en galleria. Jag fick inte riktigt kläm på vad det var för stil på den.
Jag kom på att jag faktiskt läst om den i Magasinet om den här gallerian, så vi går väl in då!
Har fanns ytterligare en affär med inredningstema som heter Spiti. Det är synd att man inte kan få med dofterna i butikerna, för precis som det luktade äggtempera på Norrgavel så luktade det rökelse och doftljus här inne. Men eftersom jag inte vet vad det var exakt som luktade av alla hundratals produkter, så köpte jag inget. Det var troligtvis kombinationen av allt som gjorde att det doftade så gott.
Så nu är jag rejält hungrig men vet också att affärerna stänger snart. Det är dags för nästa affär.
Här finns det alltid roliga saker att titta på, och allt är så trevligt presenterat. Man vill liksom ha precis allt i hela butiken!
Det finaste jag hittade och som jag var så nära att köpa tog jag naturligtvis inte kort på. Det finns jättefina ljusstakar i svart smide, en dam och en herre. Men hallå, de kostade 849:-/st. Om det hade varit tillsammans hade jag tyckt det var dyrt men ändå köpt dem men var för sig. Jag har suktat efter dem i flera år, men jag vet samtidigt att Sven tycker att de är urfula… Jag får nog tänka ut något att göra i keramik i stället.
Sista butiken jag var inne i, och där jag faktiskt till slut handlade, var NK. Det är alltid lika maffigt att komma in, och att jag stannade och plåtade förstärkte ju bara intrycket av turist.
För mig som hänger mest i Skärholmens centrum, så är det skillnad som natt och dag. Det är fantastiskt att tänka sig att alla bor i Stockholm men lever så helt olika liv. På NK köper man inte handdukar för att man behöver det (som man gör på Jysk) utan mer för att de ska vara snygga. Jag är glad att jag lyckades komma över Missoni handdukar för halva priset när vi var i Milano, särskilt som de säljs till ordinarie pris på NK. Jag köpte två kökshanddukar eftersom vi bara har två fina hemma. Vi orkar inte använda handduksskåpet och låter dem hänga framme, så nu kan jag byta mellan två till.
Nere på porslinsavdelningen var det rena orgien i saker man inte behöver.
Man kan säga att det finns saker för alla smaker…
Rislampa eller trädgrenar? Vi har skämtat länge om den där pinnlampan, men den verkar ju vara populär eftersom den säljs överallt. Jag letar ju som sagt efter en hallampa, hmmm.
Min absoluta favoritkeramik finns på NK. Det är en liten fabrik som heter Paradisverkstaden. Det finaste är dera glasyrer som är så krämiga och täckande. Jag har pratat med dem på mässan och de har en person som bara håller på med att ta fram olika glasyrer. Om jag bara kunde….
Nu var jag väldigt hungrig och naturligtvis hamnade jag borta i turistkvarteren, men jag hittade en restaurang mitt emot NK som hetter Bolero.
Där beställde jag en välförtjänt Club sandwich. Han ställde fram ett ljummet glas vatten på bordet och frågade sen om jag ville ha något mer än vatten till maten. Smart knep. Men det var väldigt gott, men jag bespar er bilder på maten. I stället kan jag visa bild på den inte lika fräscha toaletten.
På vägen hem läste jag som vanligt en bok, som just nu är Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand. Den är bra och väldigt trevligt skriven. Dock höll jag på att bryta ihop när jag läste om hur hans före detta chef ville att han skulle spökskriva en krönika om curry till honom. Jag började skratta högt så tårarna rann, och ju mer jag försökte hålla mig desto mer skrattade jag. Damen mitt emot började snart också skratta och likaså tjejerna som snett emot mig. Och så torkade jag tårarna och satt en stund innan jag återigen överfölls av ett skratt anfall, och det gjorde alla andra också. Jag var helt slut när jag kom fram till Fruängen.
Ja, men vad hände med Sven som slet medans jag gick runt och tittade i affärer. Jo efter 8,5 timmar så tog han sig i mål. Det var en halvtimme snabbare än han hade trott. Och jag tror att han är mycket stolt över sin prestation och det är jag med.
Jo, och en sak till….
När jag kollade min tömda jobbmail så såg den ut så här :-(
