Så var det dags för den största höststormen på 11 år. Det gör mig naturligtvis orolig. Vad kommer att hända här i Stockholm, kommer träden att ramla på vårt hus osv….
Det ska väl inte vara så svårt att få reda på vad som händer i vår internetbaserade tidsålder där information kan publiceras på en millisekund och man kan hålla sig konstant uppdaterad. Trodde jag alltså. Här är resultaten av de försök jag har gjort på Sveriges största nyhetssajter:
Aftonbladets hemsida är ju av någon underlig anledning den första man går in på fast den i stort sett inte innehåller något av värde någonsin, åtminstone inte om man inte är Plus-medlem.
Vi börjar med stora skrämselrubriker!
Jag är inte intresserad av att lyssna, JAG VILL LÄSA SJÄLV!!! Men den text som faktiskt finns tar typ 10 sekunder att läsa och inehåller absolut ingenting av värde.
Och sedan förstår man ju att man överhuvudtaget inte kommer att överleva stormen om man inte är PLUS-medlem, för det är bara de som får reda på hur man överlever stormen!
Ja och sedan kan man sitta och titta på upplagda bilder på stormen, som tex omkulvälta cyklar i ett cykelställ i Göteborg eller en rufsig mamma som kommer ut med sina barn från dagis osv….
Så vad visar då Expressen sina läsare?
Jo, hu, de vill också skrämmas!
Men jag försöker att klicka på rubrikerna för att få lite mer information och möts av ytterligare reklamfilm och en mupp som står och pratar!!!!
Ska det vara så svårt att skriva något som man kan läsa istället? Lite att läsa finns det men inte särskilt mycket fakta!
Men SvD då, det är ju en seriös nyhetstidning. Där borde jag väl ändå kunna få information. Vi kollar!
Det enda som verkar finnas att läsa är en chatt med en väderrapportör (han har bråda dagar för han är med i alla tidningarna verkar det som). Jag går in och kollar.
Det här är någon ny design som gör att man ska gå runt och titta på de olika rubrikerna i bildform (säkert avsett för de nya retinaskärmarna som alla datorer ska ha snart, men som ingen har ännu!)
Jag klickar på meterologen och kommer verkligen in på en chatt, där jag inte kan se någon annans inlägg än mina egna?
Suck! Men väderkartan då? Den kanske kan ge en bild över hur stormen drar fram!
Bra, äntligen lite bra information. Undrar hur det blir i natt? Jag klickar på midnatt för att se hur vindarna förväntas ändra sig.
Men då kommer det en helt annan karta som inte ger den minsta bild av vad som komma skall. Jag blir så trött! Och så ger jag upp.
I ett samhälle där all information finns att tillgå så kvävs vi av ointressanta “fluff”-fakta som bara fyller ut cyberrymden. Det är så att man längtar tillbaka till den gamla goda tiden då man gick och slog upp den information man ville veta mer av i Nationalencyklopedin. Och det var på radio man första gången hörde en ny nyhet.
Jag orkar inte med alla bildspel med läsarnas egna berättelser, alla B-iga TV-soffsprogram som varje webbtidning måste ha idag. Jag vill läsa mina nyheter och känna hur bokstäverna, orden, meningarna sakta sipprar in i min hjärna och blir till meningsfull fakta som jag kan spara ner i min hjärna för kommande behov.
För en gångs skull fungerade vår TV-antenn i kväll (den brukar vanligtvis inte fungera när det blåser ute eller regnar), så jag antar att jag såg den sista nyhetssändningen på ett tag, för vare sig jag vet det eller inte, så antar jag att stormen flyttar sig upp över landet. Jag får väl gå ut och kolla om träden står kvar i morgon bitti helt enkelt!