Idag är det Alla Helgons dag, den vackraste helgen i Stockholm! Om man befinner sig nära en kyrkogård förstås, och särskilt Skogskyrkogården!

Vi bodde i 18 år i Norra Sköndal som ligger granne med kyrkogården och har i stort sett varit där varenda år under hela tiden vi bodde där, ibland flera gånger under Allhelgonshelgen men framför allt var det ett vanligt promenadmål när man var ute och gick med barnvagnen.

Ibland har det varit snö och kallt, ibland (som idag) varmt och höstlikt ute. Det sämsta vädret är regn för då slocknar alla gravljusen. vi kommer alltid iväg för sent, så vi får trassla oss fram i skogen, men i år kom vi iväg vid 3!

Vi parkerar utanför vår gamla länga på Terriergränd 4 i Norra Sköndal, och konstaterar att man nu målat om längan. vi målade huset 2001 med Demidekk, och det trodde jag skulle hålla en evighet. Förra gången lyckades vi få 5 av 6 grannar att använda samma färg men nu var det olika nyanser igen, och runt fönstren hade man använt kritvitt istället för den brutna nyansen narciss. Men vad bryr jag mig? Jag bor inte där längre!

Utanför vår länga går stora Vinthundsvägen som någon stadsplanerare överdimensionerade. Vi försökte få ner hastigheten på vägen men hade inte Gatukontoret på vår sida trots att mätningar visade på hastigheter på 120 km/h! Och även idag körde man som galningar!

Och så går vi bara bakvägen in i skogen. Eftersom det fortfarande är ljust slår vi inte ihjäl oss.

Så är vi framme vid Tyresöinfarten och doften av stearin blandas med doften från korvgubben.

Här kommer lite bilder från kyrkogården! Titta och njut!

Vi kommer fram till Sven Claug (d.ä.) familjegrav.

I år ser vi att man har planterat en massa nya tallar, vilket ju är smart med tanke på hur höga de befintliga är!

Det skulle nog varit lite mörkare ute, för det ger en bättre känsla. Det är först då som hela Skogskyrkogården lyser upp, men å andra sidan hade bilderna blivit usla!

Det börjar mörkna när vi letar oss tillbaka till bilen igen.

Vid den öppna platsen vid kolonistugorna där vi varit på åtskilliga majbrasor och där Erik och jag tränade dragläge i den lilla lilla backen har alla björkar utom en tappat varenda blad, utom den här. Hur kan det bli så?

Och nu kan vi inte bara gå in i värmen som vi brukade, utan måste sätta oss i bilen och åka hela vägen hem till Segeltorp.

Men väl hemma väntar oss den bästa utsikten i hela världen. När solen går ner utanför vardagsrumsfönstret. Ingen slår väl detta!