Jag hade tänkt att gå på Symässan idag men samtidigt gick Antikmässan. Sven kunde ställa upp och följa med på den ena men inte den andra. (Ni får gissa själva!)

Aldrig hade jag trott att det kunde vara så fantastiskt roligt att gå runt bland 1 miljard pryttlar och upptäcka att jag hade glömt hur mycket som helst! För där fanns massvis med saker som jag, först när jag såg dem, kände igen och visste att vi hade haft hemma när jag var liten. Och så fanns det ju en hel del saker som jag fortfarande har. Man känner sig ju rätt gammal när ens vardagsporslin finns på Antikmässan eller hur? Det här är bara bilder på saker som jag har haft eller har! (Och det kan också vara att en eller annan pryl har jag fått för mig att jag haft….)

Man kan ju sortera det här på olika sätt, men låt oss börja lite kronologiskt:

En sådan här stol hade jag i mitt rum när vi bodde i Höganäs. Men min var inte blå, den var röd! Jag minns en hel del från den tiden, det måste varit någonstans mellan 1963-1966 för jag började skolan i Nässjö. Men att jag någonsin satt på stolen det minns jag inte. Däremot minns jag att min lillasyster satt på nedanstående stolar som var mina (Obs INGA dockskåpsgubbar för de som inte tycker om sådana!):

Min lillasyster satte sig med sin stora blöjbak på stol efter stol och flinade medan jag försökte ropa på mamma. Men många av sakerna hade vi sedan kvar, som spisarna och den öppna spisen. Det är roligt att se att modet ändrar sig även i dockskåpsmöblerna. När vi blev större så gjorde vi egna dockskåpsmöbler. Det var ju på 70-talet när det var modernt med låga puffiga saker. Det var i stort sätt bara att ta en träbit och lägga på lite bomull och sedan dra över en bit tyg och sy ihop så hade man en säng. Och hur många lager tapeter det till slut fanns i mitt dockskåp det vet jag inte, men det var alltid senaste modet på inredningen.

När jag var liten fanns det bara ett tecknat barnprogram och det var familjen Flinta. Jag blev alltid jätteledsen när Flinta blev utelåst i slutet av programmet så han inte kom in i sitt hus som inte hade några glas i fönstren. När jag var au-pair i USA så lessnade jag på allt vad tecknade barnprogram hette i och med att vi varje dag tittade först på Tom & Jerry och sedan på (Bläh!) Scooby-Doo.

Alla barn förr i tiden hade en egen sparbössa. Här finns exempel från olika tider. Själv hade jag en Joakim von Anka som satt på en sparkista. Syrran och jag hade var sin en med röd kavaj och en med blå. Jag tror att Ditte (min yngsta syrra) nog hade Bamse-sparbössan eller så var det något av barnen. kolla in den runda burken där man kunde snurra huvud, överkropp och ben och få olika figurer. Minns ni den?

När vi ändå är inne på plast så måste jag visa alla de här burkarna från 70-talet. Någonstans har vi haft en blommig burk, men jag tror den kommer från Sven, och lika så plåtburkarna längst till vänster. Men en så där snygg brödburk hade vi aldrig!

När jag var liten så vet jag att jag fick en dockservis. Jag minns inte hur den såg ut alls, men den kan ha sett ut så här. Anledningen till att jag inte minns var för att jag inte hade den så länge. Jag skulle diska den i handfatet på toaletten och lyckade med konststycket att ha sönder varenda del. (Det var nog halt att diska med tvål.) Sen fick jag aldrig någon mer.

Här kommer lite saker som jag helt hade glömt bort.

Folk omkring mig trodde inte jag var riktigt klok när jag kastade mig över mitt kära gamla saltkar som jag helt förträngt. Det kan vara så att färgen på det vi hade var en aningens blekare eller så har jag vant mig av med att salta maten med så grälla färger. Det var ett fantastiskt saltkar, skönt att hålla, och lagom med salt genom hålen. Vore det inte så fruktansvärt fult så skulle jag köpa det. Om det fanns ett pepparkar till vet jag inte. Jag använde inte såna starka grejer när jag var liten. Här fanns det i alla fall inget.

När vi kom förbi de där skålarna på översta bilden så mindes jag att vi hade små skålar med lock med jordgubbar och blåbär på. Senare hittade vi även dessa burkar. De var mycket fulare nu än de var på den tiden. Men 500:-/styck skulle de trots allt ha för dem!

Det värsta vi visste när vi var hos mormor (förutom hennes absolut runda dessertskedar som man inte kunde äta med) var dessa små röda glas som vi fick must i. För det första rymde de nästan ingenting och för det andra var man nästan tvungen att vända upp och ner på glasen för att få i sig allt. När mamma och pappa flyttade senast så försökte mamma att be någon av oss att ta glasen. Vad konstigt att ingen ville ha dem. 60:-/st på mässan, och de fanns överallt!

Minns ni den här då? Vi hade en med silverfärgade kulor som man slog till så att de gungade. Det här var ett synnerligen dåligt exemplar, där det såg ut som någon sugit bort färgen på alla bollarna. Dessutom var den så skev att den inte kunde stå själv. Men 120:- ville de ha för den.

En annan sak som jag kände igen var dessa tandbortsmuggar. Tydligen ingår de i ett picknick-set med burkar osv. Det fanns många picknick-set på mässan. Förr i tiden var man väl ute och campade mycket mer, och åt picknick. När jag såg de här muggarna så hade de förpassats till att bli tandborstmuggar, och de var trekantiga i mjuk plast, och jätteroliga att tugga på!

De flesta i min ålder har väl haft en sån här brödburk hemma. Vi har en på landet i pissgult med ett trasigt gångjärn. Undrar om det ligger några gamla kakor där nu som vi glömt städa bort?

Vår finservis hemma hette Dresden, och vi använde den aldrig för man kunde inte diska den i maskin. Så den är lika fin som de här exemplaren där en kopp kostar 170:- bra mycket billigare än om man går och köper en ny kopp i någon modern servis. Så varför inte återanvända det gamla mina men mycket minnen?

Berså var vår fina matservis. Den diskade dock mamma i diskmaskinen. Så den är inte så fin längre.

Den här service hade min mormor och jag minns hur hon drack te ur den. Hon drack alltid te med citron. Det är lite roligt att man har börjat nytillverka den igen. Den syns verkligen på bordet!

Det som knäckte mig totalt var ju när jag hittar min egen vardagsservis på Antikmässan! Jag försökte få komplettera med några nya blanka tallrikar, men Sven ville inte ha mer porslin nu (jag kastar aldrig det gamla fast jag köper nytt). Men nu var det billigare än vad det kostade när det var nytt nästan. Åtminstone omräknat till dagens priser. Fattar inte varför de tar så mycket betalt om man vill handla på nätet! Nästa år ska jag ha med mig en kompletteringslista!

Lotus heter den här servisen och den hade Sven hemma. Av Svens mamma har vi fått en massa udda porslin som vi har på landet. Bland annat nedanstående saker. (Fast utan lock förstås!)

Det var lite skojigt med karaffen som vi har på landet med ett helt annat mönster. Det heter Elvira, men det här måste också vara Rörstrand eftersom formen är likadan. Vänta jag googlar lite. Nix, den hittade jag inte utan vedermödor, så det får bli en annan gång. Det är lite roligt dock att jag kommer från en Gustavsbergsfamilj och Sven från en Rörstrandsfamilj. Undrar om det var olika kategorier av människor som köpte de olika märkena. Jag har alltid älskat de olika Gustavsbergsmodellerna men på senare år lärt mig allt mer att uppskatta Rörstrand.

De här burkarna hade vi hemma och de har aldrig varit särskilt vackra. Det tycker tydligen inte folk nu heller eftersom de säljs för endast 50:-/st.

Trots att dessa kommer från Rörstrand kommer de hemifrån mig. Idag står det ovanpå köksskåpen i vårt nya kök och är hur fina som helst (jag vet för jag diskade bort allt stekfett från dem så sent som igår kväll). De står tillsammans med något annat som var totalt överrepresenterat på Antikmässan!

Vi hade kunnat fyllt hela vårt kök med alla saker ur serien Vår lilla stad, och andra liknande serier, för det fanns många. Sjukt dyra priser, som tex sockerpullan, som inte ens har lock för 260:-. Vi nöjer oss med det vi har så får någon annan köpa det. Men det är lite kul när alla samlas på en mässa för då ser man hur förtvivlat mycket det finns i omlopp av vissa saker, som man trodde var svåra att få tag på. Så alltså inte denna serie!