Sovit som en sten i natt i ett svalt rum med öppet fönster mot en innergård och ett svalt lakan. Dock satte man sig nästan käpprakt upp i sängen när Domkyrkans klocka började klämta, men vilken klang!
Gjorde oss iordning och lyckades hitta tillbaka till de andra och till frukostrummet där det blev en croissant med ost och en cappuccino. Kl 10 skulle man vara utcheckad och vi tog vårt pick och pack och gick. Målet var den fina katedralen. Men vi fick ge upp när vi såg köerna som ringlade runt hela kyrkan med folk som skulle in och titta. Istället drog vi oss mot stationen för att försöka köpa biljetter. Det lyckades vi med med samlade krafter och sen gick vi ett varv för se om vi hittade ett café, men sen gick vi till tåget.
Vi skulle egentligen bli upphämtade i en stad som heter Lucca, men eftersom Rollings Stones spelar där i en arena som tar 60 000 personer i kväll, så ville de inte åka dit och hämta oss utan bad oss att gå av vid stationen före som hette Altopascio. Så där tänkte vi gå av och äta och handla frukostmat. Hela tåget var fullt med ungdomar, ty i Italien, mina vänner, så behöver man nödvändigtvis inte vara över 55 för att uppskatta Rolling Stones!
Altopascio var inte så stort och någon matvarubutik fanns tydligen inte. Däremot hittade vi en liten familjerestaurang som hette La Loggia där man snabbt satte ihop några bord och dukade åt oss. De flesta tog deras Dagens special som var tagliatelle med köttfärs på vildsvin. Det var inte bara hungern som var en krydda utan även miljön, så det här var nog det godaste hittills.
Vi förstod att det var stängt när alla andra gäster försvann, men sonen, som först inte kunde engelska och dessutom var sjuk, sprang fram och tillbaka och pratade med oss. Därimellan var hans pappa ute och pratade italienska med oss och det ställdes ut limoncello till oss och det var handskakningar och kindpussar när vi äntligen raglade iväg till stationen för att möta Ingrid och Bruno som skulle hämta oss.
De hade ju inte världens största bilar och Ingrid tog killarna och deras väskor och stackars Bruno fick köra oss till en affär för att köpa mat. Med bilen packad till bristningsgränsen åkte vi hem.
Väl hemma packade vi upp allt och konstaterade att vi inte köpt något alkoholfritt och inte heller juice. Det blir väl till att svälja ner morgonmedicinen med rödvin då!
Sen hängde alla vid poolen men bara en badade, vilket kan ha berott på att det var under 20 grader i vattnet. Man är liksom inte van vid att ha så varmt omkring sig. Det var nog till och med den varmaste dagen vi upplevt i år (åtminstone vi som bara varit i Sverige).
Sven tog en promenad runt sjön nedanför oss medan vi satt och lyssnade på 1) grannen som klipper häcken och 2) den galning som lekte med ett litet snabbflygande flygplan som lät som ett reaplan (fast han höll visserligen tyst medan kyrkklockorna ringde).
Innan det började skymma drog vi oss upp mot den enda restaurangen i byn, en pizzeria, där det var full kommers. De flesta hämtade men kunde även äta där. Det fanns attiraljer så man själv kunde duka, pappersunderlägg, plastbestick och plastmuggar. Efter att 6 personer hade lyckats välja bland de ca 50 pizzorna satte vi oss ner och väntade framför TVn som visade italienska frågesportsprogram.
Pizzorna var supergoda (förstås), och efter att Kalle hade vunnit tävlingen vem som hade högst nummer i botten på plastmuggen så gick vi på darrande ben hem i mörkret med våra iphones ficklampor på. Lite läbbigt var det, men hem kom vi trots att en av alla skällande hundar sprang ut och skällde runt oss tills Helene Ceasar sa åt honom att gå in igen, vilket han omgående gjorde.
Efter att ha kört en omgång charader tig vi fram familje-TPt och lyckades efter en stund hitta vuxenfrågorna. Bästa svaret stod Sven fortfarande för. En musiker som skrev sina initialer som ett dollartecken – Ingo Starr (Rätt svar: Igor Stravinskij)
Det är okänt vid den här tidpunkten vem som vann och det är också ganska ointressant.
Och till sist, lite bilder från huset!
