Jag letar nu efter ett bord till uterummet och igår kväll hittade jag ett som är helt perfekt. Det är 67 cm högt och 72 cm i diameter. Och det ser ut så här!

Problemet är bara att det finns i Osby! Vi ska förvisso ner till Skåne snart men Osby är inte riktigt åt samma håll. När vi köpte Alf Svensson-stolen så var det på vägen. Så nu ska vi alltså leta alternativ, och ni vet hur lätt det är när man har hittat det bästa.

Så idag var det dags att åka på Loppis. Qvartinge Antik ligger i Mariefred, så dit begav vi oss vid 2-tiden utan att ha ätit lunch innan, dumt nog.

När vi kom fram till Mariefred så började vi titta var affären låg, och upptäckte då att den låg vi avfarten innan så vi fick åka tillbaka igen.

Vi hade varit där en gång tidigare mindes jag när jag kom dit. Då blev vi fascinerade av en gammal frisörsalongsinteriör man hade. Men nu blev vi riktigt besvikna. Här är ett axplock av vad vi såg…

Nå vi har tur att Larssons Lada ligger precis bredvid. På baksidan hade de någon form av garage med begagnat. Inte mycket där inte. Så vi gick istället in i deras huvudbutik där man sålde nya grejer, och egentillverkat (antar jag det var)

Det är inte alla förunnat att vara konstnärliga och jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett något så fult som de hemgjorda ljuslyktorna som man sålde där. Jag är ledsen men jag kan inte ljuga! Inte bara var de fula i sin konstruktion och formgivning, men de var dåligt gjorda också. Här kommer några exempel.

Vi gav upp och fokuserade helt på vad vi skulle få i oss. För nu var klockan 4. Eniro-appen är helt värdelös. När jag slog in restauranger för att hitta något i närheten så fick jag Ho’s kinarestaurang i Hornstull som första träff. Till slut såg vi att det fanns både en Krog och en Bistro precis vid Mörkö-färjan så vi åkte dit.

Så vi hamnade alltså på Skansholmens Bistro (lite billigare och utomhusbord med utsikt mot färjan). Där åt vi en väldigt god Toast Skansholmen. Klart i nivå med Långbro Värdshus! Lite kallt var det dock att sitta uppe på berget!

Som om det inte var nog, så ville min soptunna till man, stanna på ett ställe och fika också. Stället hette Eldtomta kafé och jag tror att Sven ångrade sig i dörren. Oj, vad mycket keramik de hade där. Medan han köpte två kaffe latte och världens godaste bit toscatårta (ingen botten i den mannen), så kollade jag in vad som fanns. Jag köpte min ugn av någon som höll på med gjutlera och gjorde alla möjliga saker som man sedan målade och brände. Jag fick med mig 3 stora backar med penselglasyr (dessvärre bara i tråkiga mörkgröna och bruna nyanser), och jag har provat. Man måste måla minst 3 lager för att färgen sen ska synas. Här fanns det en person med stor kreativ ådra, och mycket energi.

Jag är glad att jag inte köpte några gjutformar tillsammans med ugnen. Mina saker som jag gör är pilliga som de är men på ett annat sätt. Jag behöver inte sitta med liten pensel och fylla i ljusdagrar i ögonen på en massa nallebjörnar i alla fall.

När vi kom till stora vägen så såg vi att det stod en skylt Lida 3 km. Det var ju super, för då kunde vi ju gena raka vägen hem, tänkte vi och körde den lilla skumpiga skogsvägen fram. Men där var det stopp, för allt utom cyklister och joggare. Så vi fick vända och åka hela vägen tillbaka igen!

På vägen hem stannade vi på Hornbach, för i morgon är det en fixa-uterummet dag igen. Och det vete sjutton om jag inte ska ringa till tjejen i Osby och höra om bordet är kvar. Att göra en dagsutflykt med tåg dit skulle kosta 3 ggr mer än vad bordet kostar. Men man vet aldrig!