Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

Inte bara är vårt körsbärsträd bland det vackraste som finns på våren när det går i blom, alla dessa blommor resulterar i hur mycket körsbär som helst!

När vi flyttade hit hade vi två körsbärsträd på tomten. Det ena växte precis i tomtgränsen och var högt med små, små körsbär. Vi tog ner trädet för att få in mer ljus i trädgården. Det var när granntomten ännu var obebyggd så skillnaden blev enorm. Det andra trädet, som har stora svarta körsbär som är söta och saftiga (hur saftiga kan ni se längre ner), försökte vi gallra ur. Dels var det alldeles för mycket körsbär att ta hand om, och dels nådde vi inte till dem så de blev hängandes och ruttnade. Första hösten stank det gammal fylla i hela trädgården från alla ruttna och jästa körsbär.

Varenda vår har jag tagit bilder på trädet men det går aldrig att göra verkligheten rättvisa!

Så fort bären har fått färg så börjar vi äta dem. De smakar gott redan då, men sedan blir de bara godare och godare!

Om ni undrar hur saftiga körsbären är så kommer här en indikation:

Vi har ett problem med bären och det är att vi upptäckt att det är mask i dem. Jag har läst på Internet och lärt mig att masken egentligen är en fluglarv som kryper ner i marken när bären ramlar av. Där ligger larven och övervintrar tills nästa år då den förvandlas till en fluga som flyger runt och lägger ägg i blommorna så att det blir nya maskar/larver i bären.

Hur får man då bort det?

Förrförra året gjorde jag ett allvarligt försök att ta hand om varenda bär på trädet. Vi åt, kokade sylt och bakade körsbärspajer som vi frös in. Alla bär som ramlade på marken plockade jag upp. Detta gjorde att jag förra sommaren var så less på körsbär att jag inte tror jag åt ens 10 stycken. Men däremot satte jag upp flugpapper på olika ställen i trädet. Det var inte populärt hos de längre medlemmarna i familjen så det fick jag ta bort sen. I år har det faktiskt varit väldigt lite mask i körsbären. Om det är resultatet av mina vedermödor eller om det beror på att det varit så varmt i sommar, vet jag inte. Jag hoppas att det blir ännu mindre nästa sommar!

Så vad kan man då göra med sina körsbär. Det blir väldigt god sylt trots att bären är så söta. Faktum är att körsbärssylt är den godaste sylten. Den smakar liksom lite marsipan…

Och i år eftersom vi nu börjat med LCHF och äter sur yoghurt så har jag frusit in en massa portionsförpackningar med körsbär.

(Idag har jag för övrigt köpt en frukt- och bärtork så nästa år får vi prova hur det blir.) Och till sist så har vi gjort körsbärslikör (recept här). Den är klar först om 4 månader men den är redan knallröd.

MEN det roligaste av allt var att när vi grävde i rabatten mot gatan i helgen så hittade jag en gammal rosa etikett. När jag googlade på namnet Hedelfinger Kaempe så förstod jag att det var etiketten till vårt körsbärsträd. Kaempe stod förstås för stor på danska så sorten heter Hedelfinger. Det känns så skönt att få veta det ifall det någon gång skulle gå åt skogen med det träd vi nu har. Oftast vet man ju aldrig vilka sorter det är på frukträden i en trädgård där man själv inte har planterat. Men nu vet jag!

Nu är körsbärssäsongen över för i år. Det finns inte ett enda ätbart körsbär kvar, och stegen är bortställd till nästa sommar. Här en bild på Sven och Anna när de letar bland de sista bären.

Nu har vi alltså sopat upp alla blomblad, sopat upp alla outvecklade körsbär, plockat upp alla mogna körsbär som ramlat ner och nu är det bara lövräfsningen kvar för i år. Jag längtar redan till nästa sommar! MUMS!!!