Svinkallt var det hela dagen, och regnet hängde i luften. Kl 4 var jag blåfrusen efter att ha stått i haciendan hela dagen och oljat in allt trä i taket.
Vi hade kikat igenom vad det fanns att göra i natt, då Kulturnatt gick av stapeln. Två saker stod på min lista: 1) att gå upp på Hötorgsterassen där det var en Affordable Art Fair, samt 2) att besöka Stadshuset.
Vi börjar med att gå till Hötorgsterrassen som jag hört skulle ha gjorts i ordning och att man till och med lyfte upp en food truck på. Där skulle en Affordable Art Fair gå av stapeln. Det tog en stund att hitta hur man kom upp dit (vilket man gjorde från Sveavägen). Där satt det en massa stelfrusna konstnärer och försökte sälja sina alster. Det fanns mycket smycken (ointressant…), men jag hittade en jättefin T-shirt med en stor dödskalle i flower power design. Men jag kände inte att det riktigt var min stil med en sån tröja, så det fick vara. Likaså köpte vi inte de jättefint tryckta kuddfordralen med stora maskrosor på och inte heller de jättefina skärbrädorna, brickorna och underläggen med häftiga varianter på dalahästar.
Eftersom vi var så nära Konserthuset slank vi in där också. Men vi kom mitt mellan visningar och koncerter så vi drog vidare. Det var dags för ett kulturellt glas vitt vin, tänkte vi.
Och då ska man kanske inte gå till Kulturhuset. Det var massvis med folk, och rörigt och stökigt. Vi lyckades på vägen upp (och ner igen) att ta oss igenom (delvis) en utställning som handlade om smycken som konst. Vet inte om jag skulle vilja använda nedanstående saker vare sig som smycken eller konst. Och så kollade vi in Nationalmuseums designaffär.
Vinet hägrade fortfarande och jag hade sett att man öppnat nya Hotel Continental, så vi gick dit. De hade en bar redan i entrén men vi testade deras Skybar, fast den låg på plan 8, och jag fick det till total 13 våningar. Där var det väl trevligt, men så hög musik att vi fick sitta och skrika till varandra. Fast jag antar att idag, när alla sitter och glor på sina mobiltelefoner istället för att umgås (det gjorde vi med), så kvittar det.
Sen gick vi vidare till den andra förutbestämda platsen som vi ville besöka, Stadshuset. Och oj! vad det var häftigt. Jag har aldrig förstått varför alla turister tycker att det är så häftigt. När vi har rumänska besökare, så vill de alltid gå in på gården och titta. Men jag inser ju att den där stora fyrkanten med alla sina tegelstenar inte liknar något annat jag sett utomlands! Det var en fantastisk känsla att gå runt där inne, även om man inte fick peta på nästan någonting. Det är ju tydligt att man ska aspirera efter antingen Nobel-priset eller att bli Stockholms-politiker. Det senare är antagligen lite enklare!
Vi var alldeles uppfyllda av Stadshusets storhet när vi klampade vidare mot Gamla Stan. Och lite orättvist var det väl att besöka Riddarholmskyrkan samma år, än mindre samma kväll. Efter att ha skrämt ihjäl en stackars statist i tidstypiska kläder, som jag trodde var en docka, och blev vettskrämd för när hon rörde på sig, så gick vi in,
När vi kom ut igen så hade det börjar dugga. Sen började det eviga letandet efter RESTAURANGEN. Till sist tvingade regnet in oss på Borgmästaren. Och medan vi satt där och myste i skenet av stearinljus så började snön att vräka ner ute. Vi beställde varsin plankstek och ett glas rött vin. Hutlöst dyr var maten, 289:- och då fick man en bit oxfilé och resten var fläskfilé, så varför frågade de ens hur man ville ha köttet tillagat.
Efter att noga ha övervägt en springnota, för ingen av kyparna visade ju något intresse för oss i alla fall, så gick Sven till slut fram till baren och skällde ut dem och betalade.
Ganska dyngsura kom vi hem igen kl halv 1, för några bussar såg vi inte till när vi kom fram till Fruängen. Och så var en händelserik dag avklarad. Och får ni någonsin möjligheten att besöka Stadshuset, så gör det. Häftigare ställe får man leta efter!