Det är 7 grader ute och mulet, och hur tråkigt det än är så måste det vinterförberedas i trädgården.
Så här får det gärna se ut i trädgården, men absolut inte så här:
Jag har gått här och klippt och klippt varenda helg. Jag lämnar det som ser friskt ut men vet ändå att även det kommer att dö bort.
Sven samlar in alla dynor för att lägga upp på vinden och jag bara klipper och klipper. Det värsta stället är den extremt lutande liljerabatten där mjölksyran bubblar i vaderna medan jag håller balansen och sliter bort allt visset.
I år har vi verkligen tagit hand om våra äpplen. Jag har tagit med mig äpplen till jobbet i stort sett varje dag fram till förra veckan och vi har lämnat in äpplen både härifrån men även från landet till ett musteri i Bettna. Vi fick sammanlagt 19 Bag-in-box, så nu blir det äppeljuice till frukost istället för Lidls apelsinjuice. (Vi får se hur länge vi orkar…)
Eftersom vi har hela garaget fyllt med fönster som vi ska olja in, grundmåla och sedan måla, så har vi inte plats att ställa in några krukor i garaget i år. Det som får plats i tvättstugan under blomlampan, får stå där, resten får stå ute, inlindat i säckväv.
Och om vi inte tycker att vi tagit hand om vår frukt tillräckligt i år, så finns det ännu mer att fixa med. Jag har läst om rosenkvitten att de är stenhårda och att man i princip behöver yxa för att dela på dem. Kanske orkar vi göra marmelad på dem. Frågan är ju bara hur länge vi ska vänta på frukten, eftersom busken står i full blom igen nu.
Grannarna höll sig lugna idag (fast D var ute och körde lite grävskopa vid 17-tiden, men det gör han alltid när de har främmande, så han får visa vad han kan) men polisen var uppe och flög med helikoptern. Antagligen var det väl något rån igen, det brukar vara det. Bullrar som bara den gör det i alla fall.
När jag klippt och klippt och klippt så var komposten överfull, och vi var trötta och uttråkade. Det får bli mer trädgårdsjobb i morgon, för ikväll ska Sven träffa sina gamla klasskamrater från grundskolan i Tullinge igen. Det är ju ganska deprimerande tycker jag, för varje gång de ses så är de ju bara 10 år närmare döden. (=Avundssjuk för att jag aldrig varit på en klassåtersamling….)
Och så är det ju så himla roligt att fotografera, ju… Nu har jag gått med i Mostphoto, för att se om det är någon som tycker att mina bilder är så fina så de vill köpa dem. Jag har i alla fall redan fått 3 likes av andra medlemmar så det bådar ju gott….
I morgon ska vi åka till Rusta och hitta mer belysning för trädgården. När det är så mörkt ute som det är nu, så blir det en enorm skillnad med några spotlights. Två har Sven satt dit. Visste blir det fint?
Tja, jag kanske ska lära mig lite fler inställningar en Intelligent automatik på kameran. Men den här bilden får duga….