Livsrekapitulation – snabb

Ja, allting börjar väl med att ens föräldrar hittar varandra, och i det här fallet så var det de här människorna som bestämde sig för att leva ihop resten av sitt liv.

Ulf och Monica 1956
Ulf och Monica firar guldbröllop

Ja och så bodde de i Nynäshamn där pappa jobbade på Telia, men mamma jobbade inne i stan. Men sen, ta-da, kom jag!

Jag är väldigt liten

Sen blev jag lite större. Så stor att jag tyckte att jag kunde hitta hem själv, och gick vilse och polisen fick leta efter mig.

Farmor och jag i Nynäshamn

Nu packade mamma och pappa flyttlasset för första gången, och vi drog iväg till Hässelby. Där fick vi sällskap av en ny varelse:

Lillasyster Nina

Vi flyttade ner till Höganäs där pappa jobbade på Höganäsbolaget och mamma rökte pipa.

Långarödsvägen 57 i Höganäs

Jag har inte så mycket minnen därifrån, men mer än vad mina syrror har. Jag fick stödhjulen bortplockade på cykeln för att mamma skulle slippa hämta mig nere vid EPA varje dag. Och jag kommer fortfarande ihåg exakt när jag lärde mig cykla. Men annars var det väl inte så mycket som hände.

Nåt cykellopp eller så

Vi åkte på tältsemestrar till Danmark, som ju låg nästgårds.

Tältläger
Mina favoritkläder – Salmiakdräkten!

Jo, det hände ju en sak till som hände, lillasyster Ditte föddes. Hon var så himla busig att hon mest var kopplad hela tiden. Sen flyttade vi vidare till Nässjö och jag började skolan.

Trädgårdsgatan i Nässjö

När jag hade gått ut 1:an fick jag börja i en annan skola på andra sidan stan. Det var en rejäl promenad hem från skolan varje dag under det halvår det tog tills vi flyttade till det nya huset på Björkgatan. Det var garanterat då jag föråt mig på äpplen. Det var det enda som var roligt på vägen hem, att pappa äpplen.

Mamma och pappa hittade också ett gammalt torp i Malmbäck som vi fick hyra för 1000:-/år. Vi hade jätteroligt där och det är bara roliga minnen. Det bästa var när pappa slet ut linoleumgolvet i vardagsrummet och vi använde den som rutschkana nerför en slänt. Ja, alla utom vår kopplade lillasyster som blev hängandes halvägs ner då förstås.

Nu är vi tre
Mormor Astrid med Ditte
Farmor och farfar

Somrarna var mycket längre då, och det regnade aldrig. Och vi hade grannens tame häst springandes hos oss hela tiden. Jag, tror det berodde på att han var galen i farmors sockerskorpor (vem var inte det?). Men den dagen farfar hade målat utemöbeln i blått och hästen var och nosade på den och sedan på farfars nya vita Opel, så var inte farfar så glad.

Den tama hästen

När pappa hade renoverat klar hela torpet, sa bonden upp oss, och lät sin äldste son flytta in. Jag minns inte hur gammal jag var då, men det var nog ändå dags att röra på sig. Nästa anhalt var Västervik, dit vi en vecka före jul när jag gick i 5:an.

Västervik, eller Smålands Chicago, var en riktig kulturkrock för en före detta Nässjöbo. Inte bara var jag första klass scout, som hade bibelprov i guld. Jag hade dansat balett, “spelat” blockflöjt (ni vet när man låtsas blåsa och hoppas att någon annan blåser på riktigt), och inte minst, lärt mig alla gammeldanser, från snoa till hambo. Och när jag inte gjorde det, så lekte vi med våra Skrållan-dockor. MEN det gjorde man inte i Västervik! Nej, där smög man upp i skogen bakom Karstorpsskolan och rökte tändstickor (eller cigaretter) och efteråt åt man Nivea för att det inte skulle lukta. Och på första festen jag blev bjuden på, var jag inte beredd på att man skulle tungkyssas med någon liten grabb i illaluktande akryltröja, så den kvällen spenderade jag inlåst på toaletten i total chock och förnedring. Men jag lärde mig väl att acceptera mitt öde till slut :-)

Huset vi byggde på Getingstigen 25 i Västervik

Och så gick åren och jag gick till slut ut skolan och blev arbetslös, som nästan alla blev då. Till slut fick jag jobb som springvikarie på Västerviks kommun, och gjorde alla förvaltningar osäkra med min närvaro. Det var Barnomsorgsavdelningen, Äldreomsorgsavdelningen och Sociala avdelningen på Socialkontoret. Det var Hälsovårdskontoret och Fastighetskontoret och till och med Gatukontoret hann jag med innan jag hamnade på Turistbyrån. Där jobbade jag hela 1981 innan jag åkte iväg för att arbeta ett år i USA. Och vilket år!

Jag i fikarummet på Turistbyran

Hillary var 3,5 år när jag kom dit och var världens snällaste lilla tjej. Det var dock inte hennes 15-årige halvbror Evan som jag tvingades dela badrum med OCH övningsköra med till skolan varje dag. Men där träffade jag så många andra svenska, danska och norska au-pairer så det fanns alltid någon att gå ut med. Det var full fräs varje kväll och man smög in kl 4 på morgonen och sedan var det upp igen kl 8 och så där höll det på i ett år. Det var en upplevelse som jag inte hade velat vara utan, även om jag nu vet att jag har glömt alla kvällar av hemlängtan och hur jobbigt det egentligen var att bo i en främmande familj.

Hillary och jag bakar Swedish sugarcake

När jag kom igen fanns det bara ett praktikantjobb på dagis i Västrum, så jag åkte upp till Stockholm och bodde hos min kompis i hans lilla etta på Lilla Essingen och fixade nytt jobb på 4 dagar. Det tog mig lite längre att fixa en lägenhet men efter en dryg månad så kom jag i kontakt med en farbror som hetter Berntsson och honom bodde jag care of först i Årsta och sedan i Blåsut när man skulle renovera i Årsta. Jag fick till och med välja vilken lägenhet jag ville bo i. Antingen i Hägersten eller Blåsut. Enkelt val för en gröna linjen-person.

Min trogna kamrat under 11 år – nymfparakiten Emma, här tillsammans med Max (döpt efter Max von Sydow som jag skrev ut arbetstillstånd till samma dag som jag köpte undulaten)

Jag jobbade på Skandia i 9 månader, men det var inte så roligt. Koncernplanering Utland, lät häftigare än det var. Så när jag såg ett jobb på kanadensiska ambassaden sökte jag det, och fick det. Aldrig har jag väl jobbat så mycket som då! Det var reparatörer från Tetra Pak som hade taxin till Arlanda väntandes på gatan medan man skulle skriva ut arbetstillstånd (utan ett enda stavfel) eller 100 danska ungdomar som skulle åka med IAEA och jobba på bondgård i de mest svårstavade mjölkpalls-städerna i Kanada. Om det var någonting jag lärde mig där, så var det kanadensisk geografi. Och det fåniga är att jag fortfarande aldrig satt min fot i Kanada!

Jag träffade många nya kamrater i Stockholm. Det var Lena kocken, i Årsta, Eva på Skandia och Anita från Ambassaden, och alla som jag träffade när jag pluggade engelska på Universitetet på kvällarna, och senare spanska på Komvux.

Lena och jag på ett vallmofält i England på midsommarafton

Men den allra bästa personen jag träffade var den här unge mannen, som också började jobba på Ambassaden.

Min Sven

Sven bodde i sin brorsas lägenhet på Östgötagatan och jag bodde i min egna lägenhet på Kristinehamnsgatan i Farsta (i den enda porten som man var tvungen att hålla låst dygnet runt!). Men det tog bara några månader så blev hans brorsa utslängd av sin tjej och det tog inte lång tid sen förrän Sven flyttade in hos mig.

Genom ett fruktansvärt förvirrat triangelbyte blev vi helt plötsligt ägare till ett radhus i Norra Sköndal. Så på ett år så hade vi blivit husägare, gifta och och fått barn.

Erik, charmören, född 12 juni 1987
Och så Anna född 28 december 1989 3 dar innan min 30-års dag

Ja och här är vi hela glada familjen tillsammans.

Lyckliga familjen

Och så blev det 30-års kalas. Det var väl inte den roligaste festen vi haft. De som inte var gravida, ammade men så kanske det blir på 30-års fester.

Mitt 30-års kalas

Och inte blev det bättre på 40-års festen. Det är inte så kul att fylla jämt på Nyårsafton 1999. Inte om man vill hyra en lokal. Men vi löste det bra genom att fira dagen innan, så att vi istället firade in födelsedagen. Förutom att min svåger välte kartongen med alla insekter man hade köpt till mig för att vara elaka, så gladde det mig att alla som var på festen hade ett uruselt nyårsfirande. Själv gav jag mig i present att stanna hemma och sova middag medan Sven släpade in ungarna att lyssna på Herman Lindqvist utanför slottet i 40 minusgrader (typ).

Vi köpte ett torp i Bettna 2001, som höll hela familjen sysselsatt varenda helg från och med då.

En före-bild på landet

När vi äntligen komma så långt i renoveringen att vi kunde njuta lite då och då, kom vi på att vi inte ville flytta in till stan och bo i lägenhet som alla våra kompisar. Så vi hittade ett hus i Segeltorp, och det var redan testat och klart, för Eriks klasskamrat hade bott där tidigare, så han hade redan sovit där.

O-omhändertagen trädgård

Ja, och så började det om igen med renoveringar och allt. Men det är ju det som driver oss. Vi älskar att ha projekt på gång!

Och under tiden…..

Erik tar studenten 2006
Anna tar studenten 2008

Ja och nu sitter vi här båda två och är ensamma igen, och undrar vad sjutton det var som hände egentligen. Men inte har väl vi det så himla dåligt egentligen. Snart är det påsk, och då ska ska det se ut så här igen i trädgården!

Poolen – vår vuxenleksak

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Comments

Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.