Kämpade på för att sova ut i morse, men mina nya chockrosa silikonöronproppar kunde inte helt stänga ut ljudet av duvornas kuttrande på bakgården. På morgonen lärde jag mig att snöret man drog i för att tända och släcka lampan i badrummet (eller hur? Jätteintuitivt att förstå!!!} hade en självlysande plupp längst ner. Den hade jag nog sett i natt om jag öppnat ögonen. Istället höll jag på att slå ner tandborstglas och neccessärer i mina trevande försök att hitta snöret.
Fick man bara ta med sig sin egen säng och kudde och sin egen dusch på semestern så skulle jag resa mycket mer, men även jag blev duschad till slut trots att blandaren bytte mellan skållhett och iskall var 30:e sekund.
Eftersom vi fortfarande inte köpt frukost provade vi cafe/baren nedanför hotellet. Det man kan konstatera är att de överhuvudtaget inte bör driva restauranger. Alla är fruktansvärt trevliga men servicen är totalt usel. Så fick vi våra capuccini men inget till och vi väntade och väntade och väntade… Till sist sa jag att jag ville ha en ny varm kaffe till maten och så bar han ut mitt kalla kaffe. Senare när notan kom fick jag betala för två st, fast vi hade kunnat gå ifrån notan för ingen kom och tog betalt ändå. Retligt att man måste gå och säga till för att göra rätt för sig!
Sen gjorde vi som gänget med norrmän som satt bredvid oss. ”We were going down to Jordaan” som låten väl hette. Men vi måste ha hamnat fel för det fanns inga affärer alls. Vi hittade sandkaksformar men det var allt. Vi stannade och tog ett glas vin och träffade ännu fler norrmän. De här hänvisade oss till en gågata och helt plötsligt var vi på typ Drottninggatan med samma affärer. Så nu är vi på väg tillbaka till området utan affärer igen för att leta en gång till. Och nu har vi Amstel, bitterballs och cheesesticks. Kul att ha provat för det var jättegott, men starkt!
Och sen fortsatte vi att gå. Min ena fot började göra ont, inte av skoskav utan att skon klämde åt ett ben i foten, så jag vill hellre ta pauser än att bara gå och gå och gå. Sen hittar vi plötsligt inga stationer för hop-on-and-off och när vi gör det så känns det inte värt det för klockan är redan 3, och båten gick precis. Så vi gick till butiken vi nu gått förbi 3 ggr när den varit stängd. Jag trodde det var en affär som sålde symönster, mrn det visade sig vara en hantverksbutik för välgörande ändamål, där folk tillverkar saker som sedan säljs. Så den fina längdtavlan med Nalle Puh som jag trodde jag skulle få brodera själv, var redan färdig så jag kan göra annar! Hurra!
Sen satte vi oss på det stora torget vid Leidseplein. Sol, massvis med folk, demonstration mot något (texten är för liten och på holländska); gulacyklar som ska ta ut turister i trafiken och segways. Och spårvagnar, fåglar och en massa cigarettrök. Dom måste röka så himla mycket mer i Holland än i Sverige tänker jag!
Vi bestämde oss att dra oss mot hotellet och byta kläder (och jag skor…). Sen ville Sven dra sig mot Centralstation och Red light district. Vi frågade tjejen i receptionen om det fanns några bra restauranger och hon rekommenderade sina hemtrakter i Jordaan. Alltså där vi hängt hela dan. Men hennes gata hade vi ju missat förstås!
Men vi fortsatte på den planerade turen och vilken feststämning det var ute, men förstås, det är lördagskväll!
Och hemma var det också fint väder förstod vi när vi fick följande bild! Inte så varmt som vi vill ha det ännu, men kanske tills vi kommer hem igen. Och då ska jag byta batterier i pooltermometern också. Det är skitjobbigt att inte kunna följa temperaturökningen via min mobilapp!
Och där vi var njöt alla holländarna av det oväntat fina vädret. Och det gjorde även vi.
Till sist hamnade vi bland alla konstiga människor och konstiga affärer. För att inte vara alltför uppenbara köpte vi varsin cannabisklubba, jag blåbär och Sven jordgubb. Jag kände väl lika mycket som när Patrik och jag försökte röka apelsinskal när vi var 19. Sven tyckte klubban var för söt så då vågade inte jag äta upp min själv, ifall han skulle få bära mig till hotellet sen (för det skulle han aldrig orka…). Men med tanke på att klubborna kostade 1€/st så var det nog mest essens i dom.
Nu sitter vi på en restaurang som heter Metropolitan eller Café de Paris (vi får väl se på kvittot sen) och ska äta holländska delikatesser som bitterball och cheesefingers och shrimp patties och gruyereost dip. Men eftersom det är vi så fick vi ju bara två rätter för den tredje hade man glömt bort. Men nu är vi lagom mätta och mycket belåtna. Det märkligaste är att klockan är halv 10 på kvällen och det blev just nu mörkt, medan solen gick ner 20.19 hemma. Men det måste bero på att Holland ligger så mycket längre västerut. Deras klockor borde borde gå 30 minuter efter helt enkelt!
Snart ska vi hem till hotellet och se om även fläkten stängdes av när vi drog ur den elektroniska nyckeln, och om vi har hela rummet fullt med duvor för Sven lämnade fönstret öppet utan att dra för gardinerna!
I dag fck jag också bevakningsmail att Magneberg fortfarande är till salu. Dom använder fortfarandde några av våra gamla bilder i annonsen. Vi är så glada att vi sålde det. Vill inte ha det tillbaka!
