Det är midsommar igen. Tiden bara springer iväg. Och som vanligt är det oklart hur mycket det ska regna, om det alls ska regna. Det man verkar vara överens om är att det kommer att bli varmt. Och det ser vi fram emot, efter att ha halvt frusit ihjäl förra året då vi bokat bord på Fjärderholmarna, något vi ångrade av flera anledningar än det dåliga vädret (maten till exempel…)
Den stora nyheten är ju att Brexit-sidan vann, och att en lastbil kört på Södertälje-bron, vilket gör att många får fira midsommar i bilköer istället (köerna ska ha varit enorma!)
Men vi chansar och sätter på oss lite kläder men packar paraplyer. Anna håller ställningarna här hemma med några kompisar. Det ska bli smörgåstårta och snaps. Vad vi kommer att äta är hittills en öppen fråga, eftersom vi inget har bestämt.

Vi går bort till Västertorp och öppnar två flaskor champagne på deras nygjorda baksida. Att det blev två flaskor berodde på att vi “vaskade” en då den var dålig.

Vi tog tunnelbanan tillbaka till Fruängen, för att slippa stå och vänta så länge i Västertorp, men sedan när tåget vända, då var vi verkligen på väg in till stan. Vi bestämde oss för att gå av vid Slussen. Det var nästan folktomt, men Blå Dörren var öppen och hade fullt med gäster. Hotel Hilton och deras uteservering såg däremot stängd ut. Men så var det inte. Det var bara det att det inte hade kommit några gäster än, vi var de andra som satte oss utomhus.
Eftersom man ska vara pigg till långt in på småtimmarna, så beställde damerna varsin caffe latte medan herrarna tog var sin öl. Det största som hände där var att vi fick sällskap av en dam som hade säkert 15 cm långa vitmålade egna naglar. Snyggt eller praktiskt? Nej och nej! Man undrar ju vad människa gjorde till vardags.



Vi gick ner mot Gamla Stan och undrade var i hela friden det runda Slussenhuset, som nu rivits, hade funnits innan. Man har ju redan delat ut hela området till bilister och cyklister. Vi gick längs vattnet på utsidan och alla hade väl mentalt ställt in sig på att kolla om Mr French var öppet. Även om jag aldrig varit där, så har de andra pratat om det. Det är lite svårt att få någon uppfattning om saker är öppna eller inte idag, för när man googlar på öppettider så står det på varenda sida att öppettiderna kan vara annorlunda pga midsommarafton. Det förklarade säkert varför det var så tomt på Mr French. Vi kunde inte motstå att få ett fint fönsterbord, även om det innebar att vi skulle sitta med hakorna på bordet, eftersom sofforna var så låga.



Eftersom det är hädelse att INTE äta matjesill (eller jordgubbar) på midsommarafton, blev vi glada när det fanns en ihopkomponerad midsommarmeny att välja. Först fick man in en planka med matjesill (väldigt fast och god i smaken) med hackat ägg, toast Skagen-röra med bröd, varmrökt lax (med wasabi? inte gott i alla fall) och råbiff med tillbehör. Allt var så gott, men jag kände mig inte så hungrig när det kom till kritan. Men vi var ju 4 personer så….

Huvudrätten bestod i olika sorters grillat kött och det roliga var att alla tyckte olika saker var goda. Jag brukar älska lamm-racks, med det godaste nu var de strimlade bitarna av flanksteken. Sen fanns det kyckling och någon form av majsgris (?) som också var god. Och till det hemgjord bearnaissås och potatissallad på färskpotatis. Vi lämnade trots det väldigt mycket mat. Vi sa att 3 portioner hade nog varit lagom, men så funkar det ju inte.

Mätta och belåtna (för vi fick ju sockerkaka med jordgubbar, grädde och vaniljglass också) gick vi vidare mot Strandvägen där vi vet att det finns vattenhål. Vid Slottet var det fullt med turister och hela vägen ut mot Djurgården också.

Vi stannade vid en båt som heter Ångbåtsbryggan. Jag kan ju inte säga att det var det bästa stället jag varit på. Med magen full med midsommarmeny och båtar som åkte förbi i hastigheter som fick vår båt att konstant gunga, så fick man verkligen koncentrera sig på att inte bli sjösjuk. Konstaterade att det där är nog en vanesak, och det var väldigt länge sen jag tränade senast!


Av någon anledning så gick grabbarna hela tiden 50 meter före oss. Det skulle ha kvittat om vi sprungit i kapp dem hela tiden. Det skulle varit likadant 5 minuter senare. Vid Kungsträdgårdens bortesta nedgång stannade vi i alla fall och hälsade på hästen. Sven ville hoppa upp på den men konstaterade ganska snart att den inte var i naturlig storlek, och väldigt hal. Han fick nöja sig med att “mata” den istället.

Jag tog en massa fina bilder i Kungsträdgården och hamnade efter de andra. Men på bron över till Gamla Stan kom jag i kapp dem. Sven stoppade en tjej som stod på bron och försökte ta en selfie och frågade om han kunde hjälpa till. Hon blev förstås glad. Jag kom på att hon troligtvis inte skulle blivit så glad om Sven vänt på bilden och passat på att ta en massa selfisar på sig själv istället. Jag berättade det för de andra, att det var en smart idé för att busa med turister, och genast var de igång!




I Gamla Stan var det lika fullt med folk som vanligt och de flesta turistaffärerna var öppna. Jag kan bara konstatera att sakerna som säljs i Gamla stans turistbutiker håller så himla mycket högre kvalitet än det man stött på i andra länder. Det är ju saker man vill ha hemma själv (ibland).
Nu ville vi ha glass, och även om det inte fanns så mycket plats kvar i magen så slank ju en kula ner, och en gudomligt god kula med smak av saffran (och honung fast det kändes inte gudskelov),

När vi kom till Slussen hade vi gått ett helt varv, men de andra ville fortfarande gå bort till Swedenborgsgatan som nu blivit gågata. De trodde att det skulle vara världens happening där, men den gatan har aldrig varit särskilt skojig, och det var den inte nu heller, eftersom absolut ingenting var öppet. Så vi åkte hem istället. Klockan började bli närmare 8.
På tunnelbanan hem så lekte vi med apparna på mobilen, det är alltid lika roligt!


Trötta i benen som vi var så tog vi bussen från Fruängen när den äntligen kom. Sven och Perre hade sett reklam i tunnelbanan för Pucko (som nu blivit italienskt) och ville köpa hem några flaskor att grogga med. Så de hann smita in på korvmojen och köpa några flaskor.


Hemma var det fullt ös eftersom Anna och hennes kompisar precis höll på att börja spela När då då? Jag var så himla varm så jag ville ta ett bad för att kyla ner mig och få av mig finkläderna. Sven och Perre var sugna på sin lumumba. Det visade sig att båda varit på Rhodos och i Benidorm somrarna 1981 och 1982, tyvärr inte samtidigt, annars vet man ju aldrig vad som skulle kunna ha hänt. Sven hade bara en flaska Renault hemma, så den fick duga till Puckon. Sen hade Annas kompisar med sig spraygrädde och det fanns choklad att riva så succén var ett faktum! Helene och jag höll oss till rödvin, men först sedan jag legat en lång stund i poolen.
Det var inte så att vi inte ville umgås med ungdomarna men dels hade de ett annat tempo än oss (som man får om man spelar levande charader) men sen var de nog lite mer berusade än vad vi var, alltså inte alls otrevliga på något sätt, men vi tyckte nog att det kändes skönare att sitta för oss själva. Fast sen var det den där spindeln som envisades att sitta precis bakom Helene, som är rädd för alla kryp, och sen blev det väldigt fuktigt i luften, så vi flyttade in i uterummet till slut. Där var det också fuktigt, men två stearinljus sög åt sig luftfuktigheten snabbt.






Största impningen på hela dagen stod nog i alla fall Anna för. Trots att det såg ut som ett slagfält i köket när vi kom hem (som det gör när man gjort smörgåstårta, efterrätt, och sangria) så hade hon full koll på läget och allt var städat när vi gick till sängs, och då var hela haciendan städad. Inte som när Erik hade fest för en massa år sedan och vi hade hela Segeltorps bestånd av fiskmåsar i haciendan som käkade rester från tallrikar som stod kvar!
Apropå honom så antar jag att midsommar i år inte var lika vild som vanligt. Själv kom jag hem från BB dagen innan midsommar när han föddes, men nu är ju Ella i alla fall 3 veckor. I morgon får vi träffa henne live! Ska bli roligt!
