Jag har stickat så mycket i mina dar, men inte de senaste åren. Det går ju knappt att ens få tag på garn längre. Åtminstone inte i Stockholm, där alla köper färdigstickat.
Men vad ska jag med allt garn till, som bara ligger i kartong efter kartong. Det är ett under att det inte har blivit ett pälsängerparadis. Jag har bestämt mig för att sticka lappar och sätta ihop dem, på vilket sätt få jag lösa under arbetets gång.
Jag börjar med lappar. Jag stickar så många lappar det räcker till innan garnet tar slut, sen börjar jag på nästa rest-nystan. Vissa garner blir det bara en lapp av och vissa blir det många fler av. Jag försöker göra lapparna 11×11 cm så det blir olika antal maskor för olika garner. Jag har räknat ut att 140 lappar behövs.
Jag samlar lapparna i hög, och stryker dem vart eftersom. Vissa lappar blir mycket större än 11×11 cm när jag stryker dem :-(. Det var ju inte så bra, men det får vi lösa på något sätt sedan. Och jag börjar tänka tanken att det kanske hade varit roligare med lite Tetris-aktigt mönster med olika storlekar som man ska sy ihop. Men jag är alldeles för organiserad för att klara av detta. Jag fortsätter att sticka. Men jag upptäcker att 140 lappar nog blir alldeles för mycket, så jag bestämmer mig för cirka hälften. Det blir 8 x 9 rader med lappar. Jag ska ju virka runt varje lapp också….
När alla lapparna är klara så är det dags att vilka en ram runt om. Jag hade tänkt att den skulle vara svart, men sedan blev det mörkblått istället. Det är inte lätt att hitta garn i Stockholm, men till sist hittade jag garn som passade på BEA i Svedmyra. 4 nystan fick jag köpa.
Inte bara tar det här tid att slutföra, men under tiden behöver det städas. Så jag kan inte ha mina lappar liggandes på vardagsrumsgolvet. Jag lägger dem på sägen i gästrummet. Men så kommer Anna hem och ska sova där, så vi flyttar ner allt på golvet. Vid varje flytt så är det alltid några lappar som hamnar på ett annat ställe än det var tänkt. Och flyttar man på en lapp så måste man flytta många flera för att mönstret ska blir bra!
Jag försöker att sätta ihop alla lapparna med säkerhetsnålar som jag köper men det fungerar inte så bra heller för det blir bara en enda stor röra. Så lösningen är att börja sy ihop lite i taget så att lapparna sitter fast.
Varje gång jag virkat kant runt en hel diagonal rad så syr jag fast den med små kaststygn, för jag kom inte på något sätt att virka ihop dem. Med en tjock mattnål går det väldigt bra. Fast helt ärligt var det länge sedan jag SÅG på TV nu.
Ja, och så är man då äntligen färdig, trodde man. Men varje lapp jag stickat har en start och en sluttråd, och dessutom har den en start och en sluttråd på kanten jag virkat runt om. Så det ger minst 4 trådar per lapp att fästa och så har vi alla trådarna jag sytt ihop med också. Jag fäster och fäster……
OK, så det blev lite kvadratiskt, men det finns inte en chans i hela världen att jag gör en enda lapp till!!! Och det skulle ju inte funka för då skulle jag bli tvungen att köpa nya färger. Nej, det här är alldeles perfekt och jag avslutar genom att virka ytterligare två varv runt hela täcket så att kanten utanför blir lika bred som de i hopsydda kanterna runt varje lapp.
Här kommer det färdig resultatet!
Det fåniga är att jag inte har den minsta användning för en blå lappfilt just nu. Men jag har tänkt att den ska värma en av oss i uterummet den dagen det blir klart. Tills dess får jag lägga undan det. Och nu ska jag börja på en ny filt, där jag bara använder upp alla mina blåa, svarta, beiga och vita bomullsgarner. Jag har tänkt att mönstret ska inspireras lite av den här filten jag såg på antikmässan.
Så nu ska Sven hjälpa mig att hålla i den jeansblå härvan medan jag nystar…. (Hans favoritsysselsättning!) :-)