Den stora resdagen! Kan ni fatta hur avkopplande det här är. Hade det varit en flygresa vi skulle gjort idag, så hade jag knappt sovit i natt, inte fått i mig något av dagens fantastiska frukost, och framför allt, inte lätt och ledigt strosat bort till stationen bara en halvtimme innan tåget gick. Nog kan det vara stressat med försenade tåg men det ordnar sig alltid, och det mesta kan man fixa själv!
Kan inte bestämma om jag ska sova, sticka och lyssna på min talbok eller lösa korsord, eller bara slösurfa. Det finns alldeles för mycket att göra på det här tåget! Jag har till och med med mig ritblock och tuschpennor. Ju mer man har att göra desto mindre gör man. 10,5 timmar kvar! 🤭
Liten uppdatering av resan. Allt enligt plan och det enda spännande (om det är något spännande) var att damen bredvid mig saknade en hand. Så det blev inget prat om stickning som det ofta kan bli när jag tar fram mitt handarbete.
På färjan blev det ytterligare en macka och sen var vi framme typ. Vi var allra längst bort från utgången men har man suttit länge är det ju bra med en liten språngmarsch med tung väska (+ 2 tishor igår). Fanns en enda buss som inte var elektrisk, så vi kollade den. Och det var rätt L721A. Fast vi fick inte gå ombord av någon anledning. Sen kom en tjej och kollade biljetterna och så fick vi gå på. Snabb som en kobra tog jag främsta platserna, de där man flyger bäst från när man rullar ner från berget i Taormina!
Säkerhetsbältena på förstås. Men hittills har vi inte kört fortare än 79 km/h, så det förklarar väl varför det tar 4,5 h att köra 16 mil. Sven upptäckte att om vi hade missat den här bussen så går det en 1,5 tim senare som kommer fram en halvtimme tidigare….🙄
Kl är snart 6 och vi får verkligen se alla små byar längs östkusten, eller kunde ha sett om det inte vore så mörkt ute. Man skulle ju tycka att om man har en stor buss full med 4 personer som alla ska till Syrakusa så hade man ju kunnat ta motorvägen. Sen sitter chauffören och gäspar också. Jag sa “no dormire”, men det skulle jag inte gjort för då började han prata italienska med mig! 😱
Så chauffören körde ikapp till slut och Sven hade kontakt med värden, men jag tror inte dom väntade på oss på rätt ställe. Inget problem för oss som verkligen behövde frisk luft nu. Fast å andra sidan behövde vi nog mest en toalett!!!
Jättefint boende där enda abret var att det bara fanns en kontakt i hela rummet. Vilken tur att vi har hela väskan full med italienska splittar och grejsimojer man kan behöva här. Vis av erfarenhet liksom.
Intog våra tonfiskmackor (kan inte med att kasta mer mat nu). Sen gick vi ut på stan. Trots att jag är alldeles yr av trötthet kunde vi inte låta bli att förtjusas av den lilla ön mitt i Syrakusa där vi bor. Ortigia heter den och nu känns det som vi äntligen kommit fram efter en veckas resande!
