Murano och Burano

Vi är riktiga sjusovare och i morse slog vi nytt rekord, men det gör inte så mycket för får man inte frukost på hotellet så måste man skynda sig ut. Och inget kunde få mig att stanna på rummet sen Sven öppnade fönstret för att titta när en båt körde iväg i kanalen. De må sakna bilavgaser men deras båtar är nog inte det mest miljövänliga heller!
Vi gick mot helt motsatt håll och upptäckte att vi bodde ännu närmre en hållplats än den vi använt hittills. Och vid hållplatsen låg en restaurang-bar som hade supergoda mackor. Sven tog med salami och soltorkade tomater och jag med skinka och brie och något som såg ut som senap (jag pekade på fel macka) men visade sig vara jättegod svampmousse. Sen tog vi färjan ut till turistfällan Murano.

Frukost
På färjan

Där fanns det glas i alla former och design man kunde tänka sig! Vi kunde inte komma på något alls att köpa som inte skulle gå sönder på flyget, så det blev en liten glasigelkott till svärmors ofrivilliga samling med glasfigurer som har gjort att alla barnbarn alltid har vetat vad de ska köpa i present till farmor.

Sven på Murano
Spännande i glashyttan!
Vaser
Lampa
Glastomtar
Glasget
Trädgårdstomtar finns överallt!
Jag på Murano
Konstverk på Murano

Även om vi kom ut tidigt så var kl runt halv 2 när vi åkte vidare till Burano som skulle vara en häftig plats med hus i alla färger. Och wow! Vilken plats! Alla var som förtrollade, och stod och plåtade överallt! Här sålde man spetsar och dukar och en massa kläder, och ännu mer glas förstås. Jag utökade min schalsamling med ytterligare 3 stycken! (Det här är nog den billigaste shoppingresa jag varit på, om allt jag köper är 80-kronors schalar!)

Alla dessa färger
Sven kunde inte få nog

Vi käkade fantastiskt god mat igen. Sven åt lasagne och jag pasta med räkor och sparris. Lasagnen smakade precis som den gjorde när Tuula på Ambassaden bjöd på det, och jag var tvungen att lämna spagettin för att kunna orka kvällsmat också. Det var hårt för den var så god med all sparris i.

Vi skickade bilder till Erik och Anna…
Och fick bilder tillbaka!
Vi hittar hus till salu
Dags för mat
Mer hus
Cerrys motsvarighet
Wine-time

Sen drog vi oss mot solen och vattnet och det var ett fantastiskt soldis som gjorde att man kunde fota rakt mot solen. Det var precis spegelblankt på havet och man ville inte gå därifrån! Jag kan inte vänta tills jag får komma tillbaka och uppleva morgonsolen också!

Sven i soldis
Underbar utsikt
Solen går ner

Kvart i fem gick båten tillbaka till Venedig. Vad gör det om det är kolsvart ute nu. Vi har utnyttjat varje minut av ljus ute på Burano!

Nu ska vi hem och lasta av mina 3 små plastpåsar (och Sven sin igelkott), och sen ska vi ut och se om Venedigborna är lika fulla och gapiga på söndagskvällar som de var både i fredags och igår!

I morgon ska vi köpa lätta små julklappar om vi hittar några… Det känns inte viktigt. Det viktigaste är att bara njuta!

Later the same evening…. Nu börjar det verkligen bli jobbigt…. Sven ville gå en bakväg för att undvika turiststråken och en timme senare hittar vi tillbaka till verkligheten igen efter att ha fastnat i återvändsgränder och mörka gångar som slutar vid vattnet. (Sven kommer aldrig att erkänna att han föddes helt utan lokalsinne utan fortsätter övertygande att lura mig år efter år… och jag går på det!) Vi hittade en restaurang där vi kunde få bord om 45 minuter men vågade inte boka av rädsla att aldrig hitta tillbaka. Hamnade istället på en Osteria med ett glas vin. Efter det hittade vi faktiskt tillbaka men nu var det ytterligare 45 minuters väntan. Så vi hamnade i en turistfälla med en servitris som inte var van vid turister. Hon höll på att kissa på sig när Sven hänvisade till mig som Signorina, och inte blev det bättre när han försökte säga att han var en ragazzo.

Vi är lost!
På Osteria
Förrätten räckre

Efter förrätten som bestod i en ostbricka och en korv och skinkbricka så känner jag att min pasta med hummer är totalt onödig och sängen är det jag helst längtar efter…. Kollade precis stegräknaren och vi gick drygt 17000 steg igår och är uppe i 12000 idag, så det är förståeligt att jag är lite sliten!

Svens king prawns and scampi
Min lobsterpasta
Jag är mätt och glad
Var är isen broder?

Inga problem, Sven åt upp min pasta efter sin skaldjurstallrik, och det var ju bra för han har ju lite bättre ämnesomsättning än mig. Själv försökte jag återhämta mig efter att ha fått meddelande från en av mina kameror hemma att den kopplade ner sig. I 30 minuter har jag oroat mig för om huset brunnit ner, men sen såg jag alla enheter igen!

Det här är anledningen till att Sven och jag bara ska ta minisemestrar. Ingen av oss skulle klara av att vara hemifrån en hel chartersemester! Morgondagen kommer antagligen bara att vara en transportsträcka mot hemresan.

Jag är glad att jag har upplevt en av mitt livs häftigaste dagar idag!

Sen har jag en sista undra, skålen med is som servitrisen nyss stöllde på vårt bord, vad ska den vara till? Is i vinet? Is i vattnet? Bedöva skärsår från hummern? Stoppas i urrigningen för stt det är så in i h-e varmt i lokalen? Känner mig verkligen som en turist!

 

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.