När man hamnar hos Massimilio

Det är kolsvart i Catania och precis som i Neapel hade de där räfflade gatstenarna som det inte går att dra en resväska på. Sven kämpade och jag slapp göra mig mer illa i musklerna runt revbenen än vad jag redan hade.

Välförtjänst vinpaus medan vi letar rum

Vi stannade och tog ett glas vin. Det brukar göra allt lite lättare. Vi letade efter någonstans att bo och missade precis ett boende intill som verkade bra. I stället hittade vi Perla Bed and Breakfast och bokade det i stället. När vi kom dit var det bara en porttelefon och inget annat. Sven trodde vi blivit blåsta, men han fick kontakt med ägaren som skulle komma inom 10 minuter. Och 10 minuter senare träffade vi Massimilio, Italiens största motormun!

Snart hade han nästan hyrt ut ett hus vid stranden till oss för hela november. Han tyckte vi kunde strunta i att hyra bil, det skulle ändå bara bli en massa avgifter och lite åka av. (Det rådet har vi faktiskt följt!)

Och från och med nu är det bara 180 sängar som gäller (med delat täcke)

Stort badrum – med bidé
Både TV och arbetsplats är poängord på Airbnb

Rummet var stort och hade en balkong som vette ut mot den trafikerade gatan. Och det var allra högst upp. Jag vågade knappast titta ner på gatan! Vi fick också ett rysligt snabbt internet, tror till och med att det var snabbare än hemma. Han tipsade oss om en restaurang en bit därifrån och vi tänkte att vi går dit. Man blir så trött på tips på dåliga restauranger men det här var en riktig lyckoträff. Alla åt samma. Så vi kom dit och det fanns antipasto som bestod av allt som gick att lägga i en skål eller på en tallrik, korvar, ostar, champinjoner, oliver, aubergine, parmigiana, bröd, smårätter you name it. Det fanns inte en chans i hela världen att vi skulle kunna äta upp allt det där. Och dessutom fanns det två huvudrätter att välja på! Så vi påminde varandra hela tiden om att lämna plats för huvudrätten. När servitören till slut kom så sa han att vi kunde ta en citronsorbet i stället för huvudrätt. Det ville vi gärna. Men vi var ändå nöjda med att vi lämnat rum för en huvudrätt i magen för då var vi inte så himla mätta när vi skulle gå och lägga oss. Priset för maten var €15 var, fast sen fick vi ju betala bordsavgift och för en hel plastflaska odrickbart rödvin.

Sven tittar på det odrickbara vinet
Det här är bara början
Det är tallrikar överallt förutom våra egna
Och ändå är det här inte allt

Vi tog en lång promenad över alla torg hem. Jag har också lovat att ta reda på varför man är så fixerade vid elefanter i Catania. Men så länge jag googlar här får jag alla svår på italienska oh det här är semester!

Massimilio serverade ingen god frukost men han hade 2 ovanliga fördelar som vi inte stött på tidigare. I alla kontakter satt det förgreningsdosor så att vi kunde ladda våra medhavda manicker. Vi har till och med köpt oss 2 egna som vi kommer att ha med oss när vi reser till Italien fortsättningsvis. Det andra var Wifi:t som var supersnabbt. Vi Facetimade både med Erik och Anna, när vi ändå hade möjligheten.

Promenad hem för att mate skulle lägga sig
Och överallt elefanter och ingen verkar veta varför

Vi stannade här i 2 nätter innan Sven bokade in oss 4 nätter i Taormina.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.