Den där falska tryggheten man känner bara för att man har en mobil med inbyggd GPS….
Göteborg är inte min stad alls. Jag tillbringar inte tillräckligt med tid här för att lära mig hur stan ser ut geografiskt. Jag kom fram till att det var 8 år sedan jag satt på en bänk i Nordstan med en jättepåse med två kappor (man får passa på när man hittar något som rymmer balkongen framtill) och hörde hur min chef anställt min absoluta favoritarbetskamrat på tjänsten jag tackat nej till. (Vilket par vi hade kunnat bli Eva!!!)
Nu skulle jag försöka leta mig från Centralstationen till Scandic Hotel Rubinen via ett köpcentrum tänkte jag. Inte en optimal situation med stor datorväska, men jag hade ialla fall skickat övernattningsväskan med Sven som sov här härom natten. Så den stod i bagagerummet åtminstone. Och efter att i första affären jag gick in i “pådyvlats” ytterligare en ny handväska, (vilken trevlig butikspersonal de har i Göteborg!!!) så bestämde jag mig för att gå raka vägen till hotellet, vilket visade sig vara svårare än man trodde, trots Google Maps!
Varenda gång det var dags att svänga så svängde jag åt fel håll. Men jag lyckades tydligen hålla mig ifrån alla butiksgator i alla fall, men fint var det här i kvällsmörkret med smygstart på julbelysning, eller var det allmän vinterbelysning?
Det tog bra länge innan jag insåg att belysningen på broarna anspelade på blå-vitt! (Hur korkad får man vara???)
Efter en öl i baren så lämnar jag motvilligt Scandics nätverk för att få något annat än ost- och korvbitar till hutlösa priser. Vi får väl se om jag hittar tillbaka till hotellet även om jag bara ska gå runt kvarteret!