Så kom jag då äntligen iväg till IKEA! Trots att jag i princip har gångavstånd dit (fast det är jobbigt att bära hem möblerna när man går) så blir det inte så ofta jag går dit. Det är väl alla bilarna på parkeringen som avskräcker. Men idag är det vardag och mitt på dagen, så varför i hela friden är det så mycket folk?
I den nya IKEA-katalogen var det endast två saker som föll mig på läppen. Så det är ju inte som om jag skulle bli ruinerad om jag köper en bricka för 49:- och en klocka för 179:-. Brickan var lika fin i verkligheten, men hur tänkte jag med klockan? Den får vara kvar i affären!
Det är väl lika bra att dra igenom hela varuhuset när man ändå är där. Rulltrappan upp till översta våningen och så ett motursvarv på varje våningsplan.
Vill ju ha ett litet bord i hallen eller några roliga hyllor på väggen över min stol som jag har köpt på Blocket i Helsingborg, och som jag hoppas är kvar när jag ska hämta den. Jag skulle tycka det var lite kul att klä i något i vit läderimitation. Så jag kikade på lämpliga objekt för denna behandling.
Jag borde ha misstänkt något när jag kröp omkring på alla fyra och försökte se hur stort utrymme det var under det svarta bordet nedan. De hade lagt högtalare som passade perfekt in och hur jag än försökte så kunde jag inte flytta på dem. Men sen när jag gick vidare och såg den igen så förstod jag att det där var den nya elektronikprylen som de skämtat sådant om på nätet!
Det var dags för nästa våningsplan. Men det kunde jag hoppa över med gott samvete nu!
Det dumma med IKEA är att det alltid är något som inte stämmer med produkterna. Den här saken till exempel kan man ju bara ha inomhus. Men jag tar en bild i alla fall, så Sven har något att gå efter i sommar när han får bygga några såna till nästa års tomater…
Ja, då var det bara det mest intressanta våningsplanet kvar då! Bottenvåningen med allt småtjafs. Å ena sidan så blir man övermätt när man går runt och ser allt som finns och alla människor som handlar saker som de egentligen inte behöver…
Å andra sidan så behöver jag de här till landet, för de gamla har tagit slut!
Och min nuvarande vitlökspress är så himla dålig att jag inte ens orkar använda vitlök längre. IKEAs har jag inte provat. (Funkade fantastiskt faktiskt)
En annan kul grej som fanns var ugnsformarna med gummilock. Det var ju en himla bra idé om man bara slapp formen. Jag har tre formar hemma, en från mitt hushåll, en från Svens och en vi har fått tillsammans, och de har alltså hållt i över 25 år och då kan jag bara inte släpa hem fler fast jag har många fler köksskåp nu än för ett år sedan. Den fick vara!
Tygavdelningen hade ett jättefint tyg som jag gärna skulle ha hemma, men på vaddå? Det tål att tänkas på. Det var lite samma mönster som vaxduken ute i haciendan. Man kanske skulle sy draperier som man kan dra för när det blåser. Bäst att fixa klar överkastet först. Det har legat i en hel vecka nu utan ett enda stygn!
Det går ju inte att bara komma hem från IKEA med en bricka, en vitlökspress och en påse påsklämmor. Hur ska jag ens våga stå i kön till kassan? Jag passar på att stoppa på mig två nya påslakan som jag har spanat in i säkert ett år nu. De ser jättesköna ut. Vi får väl se hur det känns att bädda rent med dem utan att tvätta dem, för jag måste byta lakan nu när jag kommer hem igen. (Himla dumma var de när de inte hade någon öppning längst upp så man var tvungen att trä hela täcket in genom hålet längst ner. Vad händer sedan när täcket börjar glida ner, när man inte kan dra upp det genom hålen igen? Knapparna i botten gör ju ingen större nytta i det fallet!)
Passade på att kika på överkast för att försäkra mig om att det inte hade kommit in något skitläckert som skulle passa perfekt i vårt sovrum. Men det hade det inte :-)! Samma gamla tråkiga som vanligt!
På ramavdelningen förundrades jag över de motiv som såldes. Vem i hela friden skulle sätta upp den här hemma hos sig och varför?
Den här var väl snäppet mer användbar kanske!
Det var här någonstans som jag tappade fokus och glömde bort att dokumentera min för min livsstilsblogg. Det kan ju ha att göra med att jag såg en person jag kände igen på mattavdelningen. Eftersom jag inte var helt säker så vågade jag inte gå fram till henne men jag tror att det var min gamla frissa Annika som hade salong i Skarpnäck i många år. Det enda var att jag mindes henne som mycket längre, men å andra sidan satt jag ju alltid ner när jag var där och klippte mig!
Så, som vanligt så slutade besöket med att jag kom upp i nästan Ben Johnson-fart till kassan. Och inte blev jag ruinerad den här gången heller, och framför allt, så släpade jag inte hem en massa onödig skit som ska få plats i lådorna hemma!
Nej, en bra regel när man åker till IKEA, är att köpa värmeljus. De går alltid åt!