Vi hoppade hotellfrullen nu när vi insett att vi äter för halva priset ute, och bara missar yoghurten. Området vi bor i heter Bocca och de hade ett riktigt poppis bageri där Sven valde en macka med skinka och getost. Jag lovar att det inte hade varit hans frukostval, men han trodde det var camembert.
Sen tyckte han att vi hade tid att åka strandvägen till Nice, men det var inte helt lätt överallt. Och hela tiden tjatade “Linda Blair” på oss att vi skulle vända osv. Vi åkte förbi hela Cannes, Juan le Pins och Antibes. Gud vet hur mycket båtarna som låg där kostade tillsammans! Blir man lyckligare med grejer och att göra samma saker som alla andra?
Sven hade fått mail från vårt kommande hotell där de ville att vi skulle ringa för det var problem med betalningen. Jag provade och det gick riktigt bra, för hon pratade engelska. Vi fixade allt när vi kom dit och om rummet ens är i närheten av den service vi fick så kommer vi att bli mer än nöjda.
Vi gick ut på stan och tog först en fika och lite senare åt vi. Restaurangen vi valde, valde vi för att det INTE stod svenskar och kikade på menyn som på den bredvid. Och vilken tur vi hade. Det var ingen turistfälla och Sven åt Bruchetta med 4 olika ostar och jag tog en omelett och så delade vi på en liten karaff med vin. Jag kände mig jättespännande sen, för dels hade jag druckit upp ett förkylningspulver tidigare (tror det är min tur nu), och sedan tagit en sugtablett för ont i halsmandlarna. Vinet var pricken över i:et. Men nu 6 timmar senare så känner jag mig helt normal igen… alltså inte förkyld.
Vi gick ner till strandpromenaden och tittade på vattnet som var alldeles turkost. Eftersom himlen var alldeles grå så var inte ens Sven sugen på att bada.
Däremot var det kul att se flygplanen lyfta. Flygplatsen i Nice ligger ju på stranden mitt i stan. Glömmer aldrig när vi flög härifrån, när vi var sist (när Sven och jag slutat bråka om när det var, ska jag berätta!), så flög piloten rakt ut över vattnet och gjorde en stor sväng över bukten för att vi skulle se hur vackert Nice var. Jag var totalt vettskrämd minns jag, för jag är en sån som hellre kraschar över land än vatten. Vi är ju alla olika. 🙄
Det bästa med Nice, kom vi på, var att det inte kändes så fullt med turister. I Valencia var det hemskt, men här var det helt OK. Vi gick till gamla stan och oj, vad mycket affärer det finns. Nu fick Sven äntligen sin manbag så jag slipper bära alla hans saker, och han behöver inte gå med fickorna fulla. Nu ska vi se var han glömmer den någonstans….
Vi stannade på ett ställe som väskmannen rekommenderade och drack resans godaste kaffe.
Vid 4 skulle regnet börja så vi gick tillbaka till hotellet och fick vårt rum. Det var väl inget jättefel på det, förutom heltäckningsmattan då förstås….
Nu ligger vi på sängen (som är jättebred) och slappar och väntar på att vi ska bli hungriga så vi eventuellt kan gå ut. Vi har bokat 2 nätter men vi kan nog klara några dagar till om det inte regnar för mycket.
Och så är vi åter tillbaka efter en vietnamesisk middag. Jag lovar att Sven är lycklig över att han tog dessert. Jag är lycklig över huvudrätten. 3 generationer med damer som utfodrade en ständig ström av gäster. Jösses vilken ruljans det var. Vilket visade att vi gick rätt! Rap!
I morgon ska vi se hur frukosten är. Det får bestämma om vi förlänger vistelsen!