Idag bestämde vi oss för att INTE gå ner till stranden utan att gå runt och titta på allt, samt att äta något gott.
Vi börjar med att gå upp till en sevärdhet som jag inte minns vad det var och det var dessutom inträde, så vi skippade den. Jag är inte förtjust att betala för att trängas med folk. Mitt emot låg ett lyxhotell. De körde runt med gästerna i limousiner så jag antog det. Det finaste var alla palettbladen som man planterat. Jag önskar att de överlevde vintern även i Sverige. Nu står det en mängd skott i vaser hemma i uterummet och väntar på att bli planterade i vår. Men då kan jag göra lika fina häckar som här.
På vägen ner till nästa trädgård, så kantades trappan av underblommor. Och jag hittade frön till både vita och gula underblommor. Så i sommar kommer jag att ha ännu mer färger i rabatterna, om jag minns var jag la alla fröna. Sven hittade ju frön i reseplånboken som måste vara från Cinque Terra.
Vi hamnade på en skola, visade det sig. Det verkade vara kurser för vuxna och de verkade ha väldigt roligt. Vi blev sittande rätt länge där eftersom trädgården var så fin. Fattas annat med ett namn som förpliktigar: Babylons Trädgård.
En bit längre bort hittade vi en stor park. Vi läste alla skyltar men jag har glömt allt. Men oftast är det en rik dam som grundar en trädgård, och här var hennes hus kvar, men det var inte så omhändertaget.
Det knasigaste vi såg var den missil som man använde för att torpedera fiendens fartyg under kriget. Det speciella var att det krävdes en person som satt på den och styrde den. Personen var sedan tvungen att hinna kasta sig av innan den slog in i fiendens fartyg. Just den här platsen var ägnad åt en Taorminabo som inte lyckades.
Det var svårt att förstå när blomningstiden var. Det var mycket som blommade nu, men man undrar om det kan vara ännu vackrare på våren? Jag hittade doftpelargoner en masse i en stor rabatt, och jag tog ett skott som jag bar med mig överallt och ända hem. Det står nu i köksfönstret och väntar på rötter.
Parken låg precis i slutet av Taorminas stadskärna. Utsikten därifrån var svindlande!
Nu var det hög tid att äta. Kunde vi hitta en restaurang som toppade vår kvarterskrog? Absolut det var inga problem alls. Jag fortsatte äta min seafood för att få i mig så mycket bläckfisk som möjligt (och tur var väl det för vi hittade ingen i Cefalù alls).
Efter det gick vi hela vägen tillbaka till våra “hoods”. Det kändes tryggt och skönt att vara hemma igen.
I kväll måste vi packa ihop allting för då ska vi åka vidare.