Här gäller det att dokumentera snabbt för oj vad nya upplevelser knuffar bort gamla ur minnet. Både Sven och jag har gnuggat oss blodiga men vi kan för vårt liv inte minnas vad och var vi åt kvällsmat den här dagen. Men mer om det sen. För ska vi ut och gå.

Sven är bra på många saker (optimism är en sådan) men andra saker är helkass på. Han bjöd mig att följa med ner till stranden i Catania. Det var väldigt enkelt. Man skulle bara gå åt det hållet och så var man där. Och jag min idiot gick på det igen! En ”liten bit” visade sig vara över en halv mi, och det kan man ju ta om det är en vacker om givning. Men att slicka sig mot väggen på en massa ödehus för att inte bli ihjälkörd av bilarna på motorvägen vi gick längs….

Till slut fanns det ingen trottoar alls och vi stod mitt i infarten till flygplatsen. Då fick jag nog och krävde att vi skulle gåtillbaka igen. Inte samma väg förstås, men lika tråkig (fast med mindre bilar). Vi lyckades den dagen att missa varenda affär utom den här!

Det började äntligen regna! Jag säger äntligen för vi har sett det där regnvädret på prognosen i flera dagar. Vi har till och med planerat resan för att undvika mest regn och de här små stänken var alltså allt vi fick. Vi fördrev tiden på en uteservering med tak och drack öl och åt chips.

På vägen hem gick vi förbi gatan med alla paraplyer och stannade och åt på en fiskrestaurang som hette L’Iska för att den hade så fin logga. Och god mat visade det sig också! (Det här är faktiskt början på vårt kulinariska segertåg över Sicilien. Tror inte jag ätit något jag inte gillat ännu!)