Fick meddelande ganska sent om att det var symässa i helgen. Och eftersom jag var hemma så tänkte jag att det kunde vara kul. Inte att köpa tyg för det är bara ångestladdat att se hyllorna fyllas av tyger jag inte hinner sy något av, men all kringutrustning är kul, och det finns ju needle-punch och nåltovning, och nu senast skärmaskiner för att skapa texter och bilder på kläder eller andra saker. Så jag trodde nog att det skulle finnas saker att titta på.

Jag kom dit precis till 10 och det var ju intressant att konstatera att det kostade 5 kr mer i parkeringsavgift än i inträde.

Det första jag ser vid ingången är den fantastiska kappan som hänger på parad. Alla var framme och fotade den!

Jag minns inte när jag var här sist, men det kändes inte lika trångt som det brukar. Nu var det tidig fredag så jag antar att det är helt galet i morgon. Men det var inte jättemånga utställare heller…

Jag vet att det går att köpa hur mycket tyg som helst, men jag valde att kolla in det jag tyckte var snyggt och annorlunda och ta deras visitkort, och gärna fota kortet med tyget för att minnas. Sen kan jag handla i lugn och ro när jag behöver nya tyger (år 2026 så där…)

Men som sagt, det fanns ju inte bar tyger utan en massa andra hantverk. Här kommer några sukt-bilder:

Jag hittade en sån där pryl som inte hör hemma på mässan men om man haft så ont i ischias-nerven som jag haft de senaste nätterna, så går man på vad som helst. Den här prylen tror jag dessutom att jag kommer att använda!

Den hamnade till slut i bilen. Det blev för mycket att dra en Dramaten och bära på en kudde. Inga händer fria. I garaget så jag den här fina bilen:

Sen sällade jag mig till kön till restaurangen där en lägerledare stod och kommenderade oss in i olika köer beroende på vad vi ville ha. En Caesarsallad för 170, mja. Men det visade sig att det var en av de godaste jag ätit. Och trevlig sällskap fick jag när jag slog mig ner hos en dam som omgående började prata med mig. Mycket trevligt!

Sen var det bara in och på det igen!

Nu hittade jag skärmaskinerna och jag stod säkert i en halvtimme i ett stånd och lärde mig allt han kunde, medan jag fick en väska upptryckt!

Mer plast än ovan fick jag inte köpa för mig själv. Jag måste ju få skiten att fungera också!

Det häftigaste handarbetet på hela mässan var det här ståndet där en tjej tillverkade fantastiska schalar mm av tunt tyg som hon tovade fast ull på. Det var sagolikt att se. Hon var döv, men hade en tolk med sig, och jag berättade om min mamma som var så duktig på att tova, men som inte hade så mycket idéer, och att hon skulle ha älskat det här. Och så började jag lipa…. Det var lite oväntat, inte minst för mig själv! Det som irriterar mig mest var att jag inte ens kollade vad sakerna kostade!

Lite pärlor blev det också

Sen köpte jag lite presenter! (Spoilervarning)

Damen som stod och sålde cykelskydden “Bettans rumpvärmare” var från Västervik, men hon var 10 år äldre än mig så vi kände inte varandra, men alla människor som jag stod och rabblade upp kände hos. Så det var kul för oss båda tror jag. Fast jag var inte den enda fd Västervikaren hon talat med idag. Vi är många så som bott där, men inte längre.

Ja, sen kom jag hem med en himla massa broschyrer, så att jag vet vad jag ska googla på. Ja och så köpte jag en sak till!