Så var det dags igen. Å ena sidan mycket tidigare (början av oktober) men å andra sidan mycket senare (vi tog ett tåg halv 11 istället för i ottan).
Vi köpte vår resa precis efter den förra. På Black Friday erbjöd man fina priser och vi valde 15 resdagar istället för 10 som förra gången. Biljetten kostar ca 6000 kr per person och då lyxar vi med första klass. Det blir lite dyrare i de fall det krävs platsbiljett, men det brukar röra sig om €3, utom i Sverige förstås då det kostar 300:-!
Trots att vi har mindre kläder med oss, så väger våra väskor ändå ca 12 kg vardera. Och så har vi ryggsäckar men nu är de mest fyllda med mat.
Det är ett gråmulet Sverige som passerar förbi: Katrineholm där vi hyrde sommarstuga när barnen var små, Linköping som jag pendlade till i 1,5 år och där Erik bor och så Nässjö där jag växte upp och där jag fortfarande minns Timons konditori.
Hamnade i Köpenhamn som var kändistätt idag med både Göran Greider och Magnus Carlsson (Weeping Willows) på perrongen, men tåget på motsatta perrongen skulle ju till Stockholm. Köade inne på DSBs kontor för att få veta om det var fullt på tåget till Hamburg så vi skulle köpa platsbiljett. När det äntligen *nervössvett* blev vår tur (hade ju bara 30 minuter på oss), så avfärdade Sven plats platsbiljetten meddetsamma för den var för dyr, trots att han inte hade en aning om vad “tres” betydde. Jag blev skitsur över att han inte ville betala 60 kr men han trodde det betydde 150 kr! Folk som inte kan räkna på danska. Suck!
Nu hamnade vi i en kupé med en stackars asiatisk kille med hörlurar (det behövde han!) Och två snubbar i vår ålder som tågluffade till sitt hus på Teneriffa, och som tidigare bott i Fullersta, och som det visade sig, den ene jobbat inom samma koncern (Gjestvagn) som Sven på 80-talet. Snacka om att munnarna gick under hela resan mellan Köpenhamn och Padborg… och tiden. De fotade mitt enda visitkort eftersom den andre ville okulera lite av våra träd.
Nu är det 2 timmar kvar till Hamburg och vi har ätit alla mackorna, men jag har min andra kanelbulle kvar. Nu vill jag egentligen bara sova. Det är tröttande att vagga fram genom Sverige, Danmark och Tyskland!
Känns lite jobbigt att jag tvättade mina gamla Eccoskor så de var som nya, när den här tågtoalettens golv är så kladdigt att man knappt kan lyfta fötterna…
Om vi bodde lyxigt sist vi var här så var detta klipp för 1000 kr inklusive frukost inte lika sjangdobelt. Man är glad att man inte ser täcket eller madrassen och det är nästan så man vill ställa skorna vid sängen för att slippa gå barfota på mattan. Och skosulorna fastnar lika mycket här (kanske sulornas fel?)
Jag antar att jag aldrig kommer att tro på att Hamburg är en vacker stad när vi hela tiden hänger vid Centralstationen. Det finns 50-11 döner-kepap-ställen och en massa snubbar, både jättestora svarta killar som pratar jättehögt på inte-tyska till små snubbar som skuttar omkring. Och överallt en dimma och doft som man inte känner hemma, om ni fattar. Men pommesen i ståndet vid stationen var perfekt och nu fick vi lite varm mat i magen.
Nu är utmaningen vart fanken vi ska åka härnäst utan att sitta 12 timmar på tåget i morgon. Vi vet hur man kommer till Italien, men Spanien var lite mer utmanande. Nå, jag är säker på att Sven hittar något medan jag skriver det här. 4 dagar i månaden är EU-parlamentarikerna i Strasbourg, och givetvis är det nu och då kan man glömma hotellrum. Spänningen är olidlig!