Redan vid lunch började jag antagligen bete mig speedat. Jag såg framför mig propellerplanet hit som någon sa var stort i jämförelse med det jag skulle ta hem (även om snacket skulle vara godare på Lufthansa). Vissa sa att jag måste åka 15.00-15.30 och andra sa att man hann även om man åkte halv 5. Jag tog adjö av alla och under tiden ringde man efter taxi. Jag fick veta att den skulle kosta 8 lei och så skulle jag betala 10 inklusive dricks. Den nyaste manligen medarbetaren tvingades följa med mig ner men jag tror varken han eller jag var beredda på polisradiofusk. Jag tror inte det var rätt taxi som stod och väntade och om jag inte sett Sibiu tidigare så fick jag göra det nu. Så vi landade till slut på 14 lei (fast det är ju mindre än 30 SEK så det må väl vara hänt).
På flygplatsen gick jag förbi passkontrollen så jag blev tillbakaropad (det var ett mycket litet passbås). Jag fick också veta att ipads ska läggas fram som datorer (vilket jag inte behövde på vägen ner) och sedan måste jag diskutera e-böcker med kontrollanten. Sedan gick jag och tittade i de 2 affärerna och fick höra från tjejen i parfymaffären att på förra planet åkte en dam som provat 5 olika flaskor parfym direkt på kroppen. För mig räckte det med att jag nu kom på samma plan som min hotellgranne som varje morgon badade i rakvatten, så hela frukostrestaurangen stank. Men rakvattnet måste har varit flyktigt för nu kände jag ingenting.
Planet var inget propellerplan så det var ju en trevlig överraskning men istället hamnade jag bredvid en pratsam tysk av italiensk härkomst som bara pratade tyska, italienska och spanska, så det var check (med tvekan), inte check, inte check. Men Ebon skulle varit stolt över mig (eller inte…).
Mackan var verkligen god och det tog mig ca 1 minut att trycka i mig den, eftersom lunchen gick sådär att äta. Det gick fruktansvärt långsamt att åka de 1 tim och 50 minuter till München, men det visade sig att min klocka återigen hade stannat. Jag har ny lyckats hålla igång batteriet i flera månader men i helgen ska jag få det bytt!
Flygvärdinnan suckade uppgivet när jag frågade om jag skulle hinna på 25 minuter att byta plan i München, en flygplats som jag aldrig varit på tidigare. Hon sa: Går det så går det… :-(
Det kvittade att jag var typ 5:e personen ut (utan att trängas, jag lovar) för sen fick jag sitta och frysa i en iskall buss och titta på hur de misshandlade bagaget (jag såg hur de kastade min väska full med syltburkar längst ner på släpet) tills alla klivit av planet och på bussen.
Väl vid gaten körde jag värsta racet men det var som damen i passkontrollen sa, 5 minuter skulle det ta att gå till gaten. Så jag hade hunnit handla i minst en affär i alla fall. När jag satt på bussen ut till flygplanet och tittade på alla så kändes det skönt att se en massa svenskar igen. Sen började de prata och så var de finnar. Det var så många finnar på transferbussen att jag ett tag trodde att jag boardat fel plan. Men det var nyttigt att förbereda sig för tunnelbanan igen.
Nu sitter jag i en fullknökad Airbus som håller på att avfrostas. Och bredvid mig sitter någon från alpina skidlandslaget, som jag inte känner igen och jag vill inte riktigt fråga heller för det finns ju gränser för hur mycket Lassie man får vara egentligen. (Jag får surfa på internet när jag kommer hem!) Eller om någon känner någon alpin åkare som gärna knakar hela tiden med sina knogar.
Ett glas vin är jag minsann värd för jag vågade inte på förra planet med tanke på den rusch jag skulle göra i München. Men det hade säkert gjort min tyska mycket bättre!
Så till slut var jag hemma i Stockholm igen. Jag åkte Arlanda Express till stan tillsammans med en dam som hälsat på sin dotter på Malta. Hon hade släpat med sig sin katt på hela resan. Och taxichauffören berättade om sina barn i engelska skolan och pratade massvis. Nu är jag hemma igen och är så trött på folk så det är inte sant. Nu ska jag se klart Taxidriver för 7:e gången eller så. I morgon ska jag ge mig på pusslet igen. Det finns kvar!
