I dag var det strålande sol och 3 plusgrader om än lite blåsigt. Uppklädda med långkalsonger, tröjor, varma vantar och mössa, samt med ryggsäcken packad med sittunderlag och en termos med kaffe och de sista lussebullarna och varsin mandarin begav vi oss till Alby Fritidsområde ute på Tyresö. Där har vi varit många gånger tidigare. Bland annat brukade man åka dit sista veckan i skolan när Erik och Anna gick på Sandåkraskolan.

Nu var det hur mycket folk som helst där ute. Det var inte sandat på vägen ut, och det var överfullt på parkeringen. Vi lyckades hitta en plats och tog oss bort mot ett av elljusspåren där det inte var skidspår. Jag hade med mig kameran för att ta vackra vinterbilder, men det var inget vackert alls. Tvärtom var det skittråkigt att försöka ta sig runt på ett kuperat springspår ute i skogen. Och det blev inte bättre av att någon hade en hund som skällde oupphörligen hela tiden. Efter en kilometer gav vi upp och gick tillbaka till bilen för att åka till Tyresö Slott istället.

Men helt lätt var det inte att komma därifrån. Det var en smal väg och det var glashalt. Eftersom det blev kö precis i en backe så fastnade alla bilarna där. Det slutade med att Sven var ute och hjälpte dem en efter en genom att skjuta på. Till slut lyckades vi få stopp på alla bilarna och få dem att backa så alla som skulle åka därifrån kunde göra det. Annars skulle det blivit totalt kaos där ingen kom vare sig fram eller tillbaka.

Vid Tyresö slott var det däremot lugnt och fint. Det är ett sånt där ställe där folk hälsar på varandra när de möts ute. Mycket trevligt. Jag diskuterade broddar med två äldre damer (som hade det), och den ena berättade att man skulle gå med tårna inåt när det var halt, för då ramlade man framåt om man ramlade. Så jag gjorde det för mina broddar var hemma…

Den här platsen innebär en massa minnen för mig. Det var hit ut vi åkte första dagen som Sven blev av med sin plastkorsett som han fick ha på sig i drygt 4 månader när han bröt ryggen 1994. Första dagen utan korsett åkte vi hit ut med ungarna och vi har en massa bilder när de sitter på trädstammarna. Jag minns också att Sven sa på vägen hem i bilen att benen kändes alldeles bortdomnade. (Hu vad hemskt det var!)

Ute på Notholmen finns ett café men det var förstås inte öppet. Men utanför i solen stod det utemöbler och vi satte oss där och drack kaffe och åt våra bullar. Det kom en familj med två hundar och en sovande bäbis som vi pratade med, och de övertog vår plats när vi sen gick.

På vägen hem åkte vi runt bland alla galna hus som folk har byggt ute vid Tyresö havsbad. De ligger som örnnästen längst upp på berget med lååååånga trappor att bära matkassar i, det ena vräkigare än det andra. Det är alltid kul att se, men det får nog bli en tur dit när det är sommar istället.

Hem om mysa, med gott samvete nu!