Vi har bott i radhus i 18 år och tomterna är ju inte de största. När vi hade plattsatt hela framsidan och halva baksidan fanns det inte mycket kvar som kunde kallas trädgård. Visserligen hade de tidigare ägarna planterat träd och buskar ute på allmänningen för att stävja fotbollsspelande för många år sedan men det fanns inte plats. Vi har nästan 3000 kvm på landet, men det är bara att inse att det inte går att få ihop en vacker trädgård när man bara åker dit i helgerna. Så jag längtade efter att få en egen trädgård som jag kunde gå ut och påta i på vår- och sommarkvällarna när jag kom hem från jobbet. Målet måste dock vara att få allt så lättskött som möjligt, för det finns ju gränser för hur roligt det är.
Jag dokumenterade entusiastiskt de blommor som växte i trädgården när vi flyttade in.
Det vi inte hade noterat när vi tittade på huset, var den fantastiska utsikten ända bort till Skärholmen. När vi satt vid matbordet i vardagsrummet första gången och såg solen gå ner, förstod vi att det här var speciellt. Höjdskillnaden mellan oss och grannen gör att man bara ser hans tak. Det stora blommandet trädet är ett plommonträd av sorten Victoria.
När det sedan började växa på våren var det inte lika roligt. Vår hacienda syntes snart inte för all humle som växte upp på väggen och gräs, mahonia och höstgullris växte så det knakade.
Några “blommor” som jag dokumenterade:
Ja, då är det bara att sätta igång och rensa så!!!