Idag ska det bli av. Vi ska verkligen åka hemifrån. Vi har varit uppe hela natten och vattnat alla blommor, buskar och träd. Det finns ingen återvändo nu. Vi ska sova borta, bada i vatten som har lägre temperatur än 31 grader i vattnet, och vi ska äta mat som inte är lika god som min, men kostar massvis. Och en vacker dag, ska vi känna, att nu får det vara nog. Nu vill vi hem igen. Men det är inte idag. Vi är taggade. Vårt mål med resen är att hitta minst en vattentunna till trädgården. Fast vårt alla första mål är att åka till Linköping och avlämna alla mogna jordgubbar och taibär till Ella. Vi har en hel burk full med bär!
Det börjar ju bra med alla vägarbeten längs E4:an. Istället för att bli frustrerad så bestämmer vi oss för att ta vägen över Flen och Katrineholm mot Norrköping. Den funkar ju om jag bara får sitta i framsätet.
Lite spännande var det i Katrineholm, där jag faktiskt för första gången åkte på den nya förbifarten. Det var ingen trevlig upplevelse eftersom en lastbil framför oss hade något i lasten så rök något fruktansvärt. Han borde ha täckt det för det var som värsta Lützen-dimman. Jag kollade reg-numret och fick veta vilket företag det var. På Alla-bolag fanns ett mobilnummer och det gick visst till chauffören in lastbilen. När jag ringde så sa han att de skulle stanna och täcka över släpet. F-n trot, men vi hade kört om honom nu i alla fall.
Ella blev jätteglad över att se oss, vilket vi gladde oss åt. Vi verkar träffa henne tillräckligt ofta för att hon inte ska hinna glömma oss. Men det tog en stund innan hon satte i sig alla bären. Hon hann bli rätt kladdig först.
Erik och Susanna har äntligen fått färdigt badrummet på övervåningen. Nu är det finare än det som finns på bottenvåningen och definitivt finare än hur det såg ut tidigare. Det har varit lite jobbigt att hälsa på när det bara funnits en enda toalett på alla människor, men nu så.
Vi satt på deras uteplats, där det var varmt och luktade lite märkligt av oljan som de målat däcket med. Andra gången går av stapeln i kväll, så vid 4-tiden tyckte vi att vi hade stört tillräckligt, och det var dags att åka vidare. Vart skulle vi nu ta vägen? Jag ville till Nässjö. Vi bestämde oss att fortsätta på småvägar och körde över Kisa. I Rimforsa stannade vi och åt en glass. Vet faktiskt inte varför…
Tyvärr åkte vi söder om Sommen så det var inte mycket vi såg av den sjön. Men det var fint med andra sjöar längs vägen. När vi hade kommit nära Österbymo så såg vi en skylt mot ett Kulturminnesmärke och vi tänkte att vi skulle kolla in det. Det hette Smedstorp och var en gammal dubbelgård, som numera sköts av någon hembygdsförening. Det var inte mycket liv på det stället men vi vandrade omkring och kikade in genom fönstren. Vilket kanske inte var så smart, när vi såg att det stod en grill och utemöbler bakom den ena dubbelstugan. Kanske därför de hade gardinerna nerdragna då!
Min kusin hade gjort reklam för sin loppis på Instagram så jag visste att hon skulle vara hemma. Jag frågade för säkerhetsskull, och fick svar när det bara var 10 minuter kvar hem till dem. Så de blev nog lite förvånade när vi dök upp. Mats har vi inte träffat sen gud vet när. Han verkar alltid ha jour och måste iväg och fixa något strömavbrott när vi är där. Men nu så. Och så träffade vi Victor som är den sista att fylla 30 år av ungarna som vi gick med magen i vädret och bara väntade på. Hugo deras yngste träffade jag bara för andra gången, vilket visar hur jobbigt det är att hålla kontakten med sina kusiner….
Två minuter i 8, när loppisen skulle stänga klev vi ut ur deras stora fina uterum och åkte vidare till Nässjö. Det var redan dags för Sven att tvätta framrutan (men det skulle inte hända på hela resan). Solnedgången var fantastisk!
Jag vet inte vad som hände när vi kom till Nässjö men jag var på mitt mest nostalgiska humör när vi kom dit. För er som inte vet, så flyttade jag till Nässjö på sommaren inför skolstarten i 1:an. Vi bodde i ett radhus de två första åren och 1:an gick jag i Runnerydsskolan. I 2:an fick jag börja i Nyhemsskolan men jag hade väldigt långt till skolan innan vi flyttade till Björkgatan. Det var under den tiden som jag föråt mig på äpplen. Det enda roliga vi hade var att gå in i trädgårdar på vägen hem och palla äpplen, och enda sen dess (förutom när jag hetsåt Golden Deliciös när jag var gravid med Anna) så har jag knappt ätit äpplen.
Vi stannade på Stora torget där alla marknader brukade vara. Det var då man var utrustad med ärtrör och en massa ärtor, och så vände sig alla om och sköt vår lärare i nacken och så vände sig alla tillbaka och låtsades prata med varandra, när han vände sig om. Och det stora evenemanget på marknaden var när sent på kvällen, någon galning skulle gå på lina utan skyddsnät ut från tornet och ner till Konsum eller något. Läbbigt värre! Men det gick alltid bra!
Det är tydligt att man inte hänger med på Turistbyråerna. Har de inte fattat att alla klimatsmarta som börjat semestra i hemlandet kanske inte har läst tyska i skolan. Nu hade både Sven och jag gjort det, men jag överlät till honom att traggla sig igenom broschyren under middagen. Själv har jag ju mitt Candy Crush!
Hamburgaren vi åt på Hotell Högland, var nog en av de godaste jag ätit på mycket länge. Vi sköljde ner den med vitt vin, och sedan tog vi en promenad runt Ingsbergssjön. Det var efter att ha varit ute på isen på denna bottenfrusna sjö, tillsammans med mina kompisar, som jag fick värsta utskällningen av mina föräldrar. En utskällning som gjorde mig skräckslagen för sjöisar för resten av mitt liv. Och döm om min förvåning när min pappa sedan önskar sig långfärdsskridskor i 50-års present. MEN DU SA JU ATT DET VAR FARLIGT!!!
Nässjö har en Sortimentträdgård som vi går runt i. Den var väl fin men största besvikelsen var ju att Lichtköningin Lucia-rosen INTE blommade. Jag hade velat se om det är den gula rosen som jag har i trädgården!
Efter denna 1,6 km långa promenad gick vi hem och lade oss. Sängarna var rätt hårda, men det värsta var att min mage helt ballade ur, och det slutade med att jag spenderade flera timmar på natten på toan. Men jag klarade många banor på Candy Crush under tiden. Jag var INTE pigg när Sven drog upp gardinerna och lät solen strömma in i rummet.