OK, så jag är inte piggast i hela världen idag. Men det finns inte en chans i hela världen att jag kan få Sven att lägga sig och dra sig i några timmar medan jag sover i kapp. Det är bara bita i det sura äpplet och ställa sig i duschen och vakna till. Och sen äta frukost. Idag hoppar vi alla bacon- och omelett-tallrikar (om det nu fanns) och i stället slinker en fralla med ost, skinka och leverpastej ner. Det är min hotellmacka, fast på riktigt ska det även vara kaviar på den, men det kändes lite för mycket.
Vi går runt Ingsbergssjön motsols den här gången, och i stället för att gå nere vid vattnet flyttar vi upp några gator till Quickfeldtsgatan som jag brukade gå från skolan och hem. När jag skulle börja 2:an så tyckte mamma och pappa att det var lika bra att jag bytte till den nya skolan fast det säkert var nästan ett år tills vi skulle flytta in på Björkgatan. Resutatet blev en väldigt lång skolväg. Men jag hade sällskap av Elisabeth och jag antar att hon har förätit sig precis lika mycket på äpplen som jag gjorde. Det var det enda roliga vi hade, att palla frukt på vägen hem. Mamma körde förbi ibland för att hämta upp oss men då kunde vi ju inte ge oss tillkänna om vi var inne i någon trädgård, så det var bara att traska på.
Nu gick vi samma väg igen, tror jag, för det var sig inte riktigt likt. Till exempel var inte nyponbuskarna kvar som vi brukade hälla in klipulver innan för varandras tröjor.
Radhusområdet jag bodde i låg precis vid en massa röda hyreshus på 3 våningar. De var lite läskiga, för man låste in barn i källaren om man inte var försiktig. Nu var husen jättefint i ordninggjorda och jag såg inte ens några källare. Och min skola där jag gick 1:an låg kvar och såg nästan likadan ut. Jag är troligtvis en av de få personer som haft 14 klassföreståndare på mina 9 år i grundskolan. Förr kunde jag till och med deras namn, men inte längre.
Så var vi tillbaka i Centrum och medan Sven tog hand om bagaget och checkade ut, kollade jag in några affärer. Samtidigt försökte jag hålla koll på alla gamla kärringar och gubbar, för att se om någon kunde vara en klasskamrat, men jag kände inte igen någon. Efter att ha köpt en matta i tygaffären där det förr låg en leksaksaffär där jag fick ett Barbie med peruker, åkte vi vidare till Eksjö där vi hade tänkt gå på visning i det Aschanska huset.
Det jag mindes från Nässjö var att min mamma var hemmafru MEN på sommaren hoppade hon in och jobbade som semestervikarie. Då hade vi barnflicka. Och att man sa att det inte fanns någonstans att bada fattar jag inte. Det finns hur många sjöar som helst! Men jag minns att jag satt i badkaret mitt på dagen. Inte undra på att jag inte lärde mig simma förrän i 4:an! Gisshultssjön ligger mellan Nässjö och Eksjö, och vi åkte in för att kolla. Jag har ju närt en dröm att den här semestern ska vara fylld av insjöbad. Men det var svinkallt i vattnet och långgrunt och ingen av oss kände oss manade att försöka. Men det var vackert där. Flens kommun kunde lära sig ett och annat genom att besöka Småland och se hur de tar hand om sina badplatser. Så skulle det gå att bada i Bettna också!
I Eksjö var det fruktansvärt soligt och varmt, och att gå på guidad visning var nog det sista vi ville göra. Men en fika är aldrig fel och Thimons konditori hade filial även i Eksjö, så vi köpte en massa märkliga saker som var både jättegoda, och mindre goda (som pistagekakan längst ner i bild). Nu har vi lärt oss att lingon och kryddpeppar gifters sig fint i bullar åtminstone.
Efter att ha gått runt i ett supervarmt Eksjö (och hittat ett jättefint linne som jag hade på mig resten av semestern) så åkte vi vidare till Qvarnarp där det finns en byggnadsvårdsaffär. Det kändes lite snopet att veta att alla de här sakerna som fanns där var jätteintressanta tills för två år sedan när vi sålde vårt torp. Men inte längre. Men som sagt, vi letar efter vattentunnor och det fanns det inte här! Men det fanns en ekologisk trädgård bredvid. Där gick vi omkring och tog en massa bilder!
Vi åkte vidare mot Stensjön där jag vet att jag var mycket när jag var liten, men badplatsen var hemsk, dvs det var massvis med folk. Så vi åkte vidare och hamnade i Björköby och där fanns det en stor sjö som heter Nömmen och där fanns det en badplats som hette Kristinelundsbadet. Där stannade vi för jag hade tänkt somna i halvskuggan på vår filt på gräsmattan under de susande björkarna. Det gick inget bra för det svärmade en massa flygmyror precis där vi satt. Eller så drogs de mot turkost, som vår filt är, men någon sömn blev det inte.
Det roligaste var den danska familjen som var där. Den lille killen behövde gå och göra nr 2 och pappan tog med honom till den enda faciliteten som fanns för ändamålet, ett utedass. Ungen satt där och skrek om hur “oläckert” det var, men han var tvungen, och pappan skrattade så han grät. Det fick honom att bestämma sig för att de skulle tälta där i natt, för han kunde inte vänta på att se sin frus reaktion när hon behövde använda dasset. Vi åkte vidare….
Jag hade tänkt Sävsjö men om vi till exempel skulle till Öland så var det lite åt fel håll. Så istället åkte vi mot Vetlanda. Klockan var så mycket att man skulle kunna stanna och göra kväll istället för att sitta och blåköra. Men i Vetlanda, stannade vi vid Stadshotellet och konstaterade att det nog inte fanns ett enda fönster som inte stod på vid gavel, och det vet vi vad det betyder, så vi körde vidare.
Folk har så mycket förutfattade meningar om saker ute på landsbygden, men vi såg att det fanns ett hotell i Målilla och tänkte att det kanske kunde vara mysigt att inte alltid vara “mitt i smeten”. Så vi åkte till Målilla (som ju ändå ligger på vägen till Oskarshamn) och det bådade ju gott när vi kom till infarten och möttes av en enorm fallosstaty, som i själva verket var en gigantisk termometer. För säkerhetsskull ifall man inte kan läsa av en termometer så fanns det även en digital sådan med lysande siffror. Vi åkte in och körde förbi en jättestor frisörssalong, och tänkte att det bådade gott, men det var den enda affärsverksamheten vi såg, förutom hotellet då. Vi behövde inte titta länge för att bestämma oss för att köra vidare till Oskarshamn.
Vi brukar aldrig boka hotellrum i förväg. Det brukar lösa sig på något vis. Förra sommaren hamnade vi i Malmö istället för Helsingborg, för att det inte fanns hotellrum, men då var vi ju 5 vuxna och en nyfödd bäbis. Men nu började det bli lite desperat för vi ville varken åka 7 mil till Västervik eller 7 mil till Kalmar. Alla hotell var fulla utom Corallen och Hotel Adel som inte ringde tillbaka fast man lovat. Det visade sig vara samma hotellkedja men Adel var obemannat. Corallen såg väldigt trevligt ut men låg långt från stan. Men på Hotell Adel kunde vi få ett rum om det gick bra med ett familjerum… Vad gjorde det att det även fanns en soffa som var bäddbar i rummet. Och det skulle kosta 850:-. Innan vi gick in på Corallen så frågade Sven mig vad min maxgräns var och jag sa 5000:- (fast det var nog ett skämt). Så 850:- lät som ett skämt. Vi bokade ett rum och åkte dit. Och vi fick ett nybyggt hus på gården som var delat i två lägenheter. Rummet var hur stort som helst! Men eftersom det var obemannat så fick man hämta en frukostpåse i kylen på övervåningen.
Nu var vi rejält hungriga och vi gick in till stan för att äta.
På Badholmen hittade vi en restaurang där det fanns bord utomhus. Vi hittade ett precis framför trubaduren som var bland det spydigaste jag träffat. Fattar inte ens varför han jobbade som trubadur om han nu såg ner så mycket på sin yrkesroll. Men han kunde onekligen sjunga.
Men servera mat, det kunde restaurangen inte. Vi väntade och väntade och väntade. När bordet som kom efter oss fick sin mat så frågade vi vad som hänt. Vi fick lite bröd av servitören medan vi fortsatte vänta. Till slut kom mina moules frites som jag nu skulle pröva för första gången. Helt ok. Sven gillade sin räksmörgås också!
Ja och sen gick vi hemåt, och sängarna, som såg sprillans nya ut, var så sköna att vi sov som stenar hela natten. Jag hade ju lite sömn att ta igen också. Och såg tog den andra semesterdagen i Småland slut. I morgon väntar nya äventyr!