Ciao! Det blev en häftig morgonpromenad idag. Mest för att vi hittade en väg som tydligen många hundägare rastar sina vovvsar. Det innebär att man måste titta ner i marken HELA tiden. Den här vägen tog oss först 50 meter ner till stranden och sedan minst lika mycket uppåt igen. Att jag äntligen fick upp pulsen i över 130 kändes inte lika bra som det brukar. Det kändes mest som jag skulle dö. Det är dags att den här italienska förkylningen går över nu! Jag har snart gjort av med alla oparfymerad näsdukar också.
Efter frukost gick vi ner till stranden som var ännu tommare än i går, och nu är alla solstolar borttagna. Men det är så bra med den här stranden att den har partier med små stenar som är sköna att sitta på. Så jag stickade och lyssnade på talband medan Sven snorklade längs stranden. Bredvid oss satt ett gammalt par och kärringen gick ner i vattnet och matade fiskarna med bröd. Inte undra på sen när jag stack ner mina baguetter i vattnet, att fiskarna blev som tokiga! 
Vid 2 gick vi för att hitta någonstans att äta. Det är verkligen som ett lotteri vad man får i sig, men idag måste det blivit jackpot! Vi hittade en meny vid en liten gränd, som vi gick in i och hittade ett litet torg, där vi var helt ensamma. Jag beställde ravioli med räkor och basilikasås och Sven tog Spagetti Carbonara. Jag hamnade i himlen. Tänk att 6 små kuddar kan göra en så lycklig! Det enda som kunde toppa detta var att beställa in den speciella efterrätten från Pizzo, son var väldigt, väldigt chokladig glass. Vi delade på den för mer behövdes inte.
Nöjda och belåtna gick vi bort till “kanon”-platsen och satte oss i solen och kollade in utsikten. Jag gick före Sven därifrån och log mot en farbror som började prata med mig och vi tog i hand. Han hette Guiseppe, och undrade om jag ville ha sällskap hem. Men då kom Sven och han försvann som ett skott. Jag måste fundera på om min klädsel skickar fel signaler…. Svårt att ändra på i och för sig, för jag har ju inte fler kläder packade!
Nu hänger vi på hotellet där någon återigen har lagt nya högar med handdukar på vår säng. Vi kan inte avgöra om det är nya handdukar eller om hon bara viker ihop de befintliga och lägger på sängen. Jag är liksom inte jättesugen att använda Svens handduk varannan gång när jag duschar! Men, halleluja, hon hade bäddat rent i våra sängar!!! Det ska bli jätteskönt att sova på rena lakan inatt!
I morgon tänker vi göra en liten tågutflykt till Scilla, som är en stad som också ska vara värd ett besök. Det där med att hyra bil verkar bara jobbigt!
Ja, och sen får vi se om vi vaknar upp till en ny värld i morgon! Scary!!!
