Det märks att italienarna fått nog av oss nu. Vi blev till och med beskjutna när vi satt och tog ett glas vin nu på kvällen så det är väl tur att vi reser i morgon.
Annars har det varit en väldigt blöt dag i Bari. Det var ok på förmiddagen när vi vågade oss till andra sidan stationen och gick där för att se om vi kunde hitta några affärer som var billigare än YSL mfl som fanns på paradgatan. Och vi gick och gick och gick. Och sen gick vi tillbaka. Vid stationen hittade vi äntligen exakt vad vi letade efter: små hopfällbara påsar som kunde bli stora väskor. Vi köpte två stycken, och nu ligger smutstvätt och resterande kläder i dessa väskor medan vi har resväskorna fulla med lökmarmelad mm. Och olivoljeflaskan är fortfarande hel. Det är väl egentligen bara matsäcken som kommer att bli skrymmande men vi var rätt hungriga när vi handlade den och vi ska ju sitta på tåget i bra många timmar i morgon, så det finns sött och salt och frukt och läsk och vatten och islatte. Så det lär inte gå någon nöd på oss.
Vi fick ledigt från regnet mellan 13 och 16 när affärerna var stängda, men vi fick inte ledigt från tutarna. Sven tror att alla tog bilen idag och därför tjorvade det till sig totalt på gatorna. Och vad gör man om man står i kö? Jo, man tutar! En extremt ilsken lastbilschaufför som hängde på tutan i flera minuter, kunde jag inte låta bli att gå fram till och fråga om det hjälpte att tuta. Det tyckte en snubbe bredvid oss var hysteriskt roligt. Det här är Italien, sa han till oss och lyfte på axlarna i gesten, vad ska man göra, och så garvade han.
Idag tänkte vi inte gå runt och dissa varenda restaurang tills vi hamnar på något märkligt ställe som vi gjorde igår. Vi var inte så vansinnigt hungriga så vi beställde varsin pizza och en flaska vatten. Först kom de med två glas med den delen av Aperol Spritz som är alkoholfri och smakar så beskt. “On the house”. Och sen kom de med en tallrik med olika smörgåsar och pizzabitar på. Också “on the house”. Vi orkade ju knappt röra maten när den kom. Min pasta med lax var god men lite speciell. Det tog ett tag innan jag fattade att laxen var full med ben när den sedan blandats med pastan. Så jag svalde nog några innan jag fattade. Hade noja hela natten att benen skulle perforera mina tarmar så jag var tvungen att åka till sjukhus. Men jag vaknade väldigt utsövd i morse.
Tillbaka till skottlossningen då. Det kan ju ha varit någon som knyckt en av alla de där hammarna som finns på tågen och som man ska använda på en alldeles viss utmarkerad prick på fönstret gör att krossa glaset in case of an emergency. Ett hål var det i alla fall i glaset. Men vi hade druckit upp allt vin och Sven hade tryckt i sig alla oliver, cashewnötter och alla de där ringarna som ser ut som hundmat, som man får med drinkar här. Så vi tog en liten promenad i de gamla kvarteren för att se dem på kvällen. Sen gick vi för att leta reda på en restaurang.
Det är inte lätt! Restaurangerna öppnar oftast vid halv 8 och klockan var halv 6. Till slut hittade vi en fiskrestaurang som öppnade 6 och vi fick komma in och kolla menyn lite tidigare. Sven tog äntligen svärdfisk och jag tog pasta med hummer igen. Det skulle ta 20 minuter att tillaga, sa han. Det var troligen för att kocken inte dykt upp ännu. Vi var totalt ensamma på restaurangen och inte förrän vi var på väg att betala kom det ytterligare 2 gäster.
Efter maten raglade vi hem i spöregnet utan att doppa ner våra enda par skor i några vattenpölar. Nu är vi så trötta att vi bestämt oss för att göra matsäcken i morgon. Kl 5 i 10 går tåget och vi är framme i Verona vid 19-tiden. Ja, det är nog värsta resdagen! Men nu vill vi hem!
