Vi brukar med jämna mellanrum ha avdelningsmöten med hela IT-avdelningen. Den här gången var den förenad med en hemlig aktivitet och avtackning av Erik som drar vidare till nytt jobb efter 4 år på Visma.
Så efter mötet var det dags att ge sig av. Vi fick reda på så mycket som att vi skulle åka blå tunnelbana. Till slut hamnade vi i Duvbo där vi traskade runt tills vi alla fattade att vi skulle curla, men vi höll god min för att glädja chefen!
Och mycket riktigt var det curling skulle det bli och efter att alla hade hittat skor i rätt storlek med en hal vänstersula och en greppbar högersula. Alla utom vår vänsterhänte medarbetare som var tvungen att ha motsatta sulor och inte hittade några skor förrän han fick veta att det var kardborrband under sulorna.Det var inte lätt det där med att ta fart med ena skon och glida med den andra samtidigt som man höll balansen med sopborsten. Efter att tagit mig till andra sidan som en övning hade jag kramp i hela vänsterbenet. Efter det var det dags att sparka ifrån och kasa över isen. Det var inte så svårt sim man trodde. Och faktiskt inte heller att kasa iväg curlingstenen också. Och det var himla smart att man hade kvasten i andra handen så att man inte hamnade på alla fyra när man släppte stenen.
Och så började spelet och man fick vara glad om någon sten hamnade i den lilla delen av planen där den räknades. Man är mycket starkare än man tror. Och rätt vad det var när man stod där så försvann benen under en hela tiden. Ja, inte på mig, jag klarade mig så jag bara ramlade när jag redan var nere på knäna. Men flera andra ramlade som käglor och det såg mycket roligt ut.
När vi lyckades hämta upp ett 0-2 läge så blev det helt plötsligt match igen, och det kändes som om jag mest var en belastning för de tävlingsinriktade grabbarna, så jag satte mig på läktaren och drack öl i stället. Då var krampen i benen total.
Efter det var det dags att gå på restaurang. Det var fortfarande så hemligt så allt vi fick veta var att vi skulle till tunnelbanan. Nere på perrongen visade sig Andreas (Kroon) vara en riktig mästare på att dansa, något han försökte lära ut till de andra.
Och på tunnelbanan till Rådhuset fortsatte lektionerna för de som vågade.
Det var lite roligt att restaurangen vi skulle gå på låg granne med Scissors Hands där min kompis Patrik jobbar och där jag varit och klippt mig många gånger. Det innebar att jag i alla fall hittade hem därifrån.
Vi tog in smårätter och det blev väldigt fullt på bordet. Värst var det för Christoffer som satt bredvid mig för han satt mitt i från båda hållen när maten skickades runt. När köttet kom var jag så mätt att jag inte ens orkade äta mer. Men det var tomt på faten och nästan slagsmål om lammkotletterna.
Efter maten skulle det dras vidare till andra ställen men jag som är en gammal kärring begav mig hemåt. Taxin hem kostade 400:- vilket var nytt rekord, och det var inte chaufförens fel utan jag insåg att Hotell Amaranten måste ha den absolut sämsta taxiförbindelsen hem till Fruängen.
Övermätt landade jag i soffan bredvid Sven som ätit pizzarester från igår. Kändes skönt!