Till helgen kom så äntligen den utlovade “värmen”. Men det var också väldigt mulet och regnet startade mitt på dagen. Sven bestämde sig för att inte sticka ut och åka skridskor, och då bestämde vi oss för att göra något inne i stan. Vi hade tränat redan kvällen innan genom att titta på kök med Anna på IKEA.

Vi stack iväg någon gång på förmiddagen.

Vi gick av vid Gamla Stan och gick Västerlånggatan fram. När vi kom fram till vattnet så såg vi en stor snöhög. Man höll på att göra i ordning för Slottsloppet. Det var så himla kul att se alla turister som säkert knappt hade sett snö tidigare, hålla på att klättra upp och ner i lågskor. De var förtjust skräckslagna, och fotade varandra för brinnande livet. Där hade man kunnat stått en stund och tittat. Men vi gick vidare…

Vi gick över broarna bort mot Skeppsholmen.

Målet var Östasiatiska museet där man visade en utställning om Luoyang en stad som låg vid Sidenvägen. Jag ska inte packa på er en massa kunskap men det jag kan säga var att utställningen var precis lagom för att man skulle kunna ta in all information som fanns. Och så var det helt otroligt att uppgrävda, 1500 år gamla keramikpjäser fortfarande hade en så fantastisk färg. Det blir till att köpa sancai-glasyr i fortsättningen!

I shopen hade de 20% på allt det är inte riktigt den stilen vi har hemma. Däremot hittade jag trästämplar som jag kan använda på min keramik. Jag har sett andra som visat dessa, och nu köpte jag två egna. (Fast när man trycker med dem, så blir ju skålarna alldeles missformade!)

Det tog ungefär 2 timmar att gå igenom utställningen och under hela tiden hade ingen som helst mobiltäckning! Det upptäckte jag när jag satte mig ner en stund och skulle spela Wordfeud medan jag väntade på att Sven skulle hinna ikapp mig. Orolig som jag alltid är så förväntade jag mig 14 missade samtal från Larmbolag, sjukhus och hela släkten men nada. Så vi gick vidare för att hitta någonstans att äta. Wedholms Fisk öppnade först kl 5 så vi gick bort mot Nybrogatan för att kanske gå på Kho Phangan, men väl där kom vi på att vi inte vill äta den typen av mat. Så vi gick vidare och hittade en öppen affär som sålde kakel och klinker och en massa märklig målarfärg. Ville man ha något som stod ut så fanns det massvis att välja på. Kanske ett badrum i det översta kaklet på bilden? Då vaknar man nog i duschen!

På hörnan mot Riddargatan låg en restaurang som hetter Italiano. Det såg jättemysigt ut så vi slank in där. Vi fick ha bordet till 17 sa de, men det var ju inget problem för klockan var ju inte ens 3, men vi lyckades sitta kvar tills efter 17, och det var ju inte fullt då heller.

Det är ju inte så att vi sitter och glor på varandra och skålar kärleksfullt med varandra när vi är ute (gör någon det som känt varandra mer än ett år?) Nej, det finns så mycket annat man kan göra när man är på restaurang!

Mörkret hade fallit när vi kom ut igen, lite smålulliga och frusna efter att ha suttit inne i den sköna värmen på restaurangen. Vi bestämde oss för att ta kaffe någon annanstans och hamnade till slut på Sturekatten. Det var första gången jag var där. Jag kan inte fatta att de där gungande golven, med de smutsiga heltäckningsmattorna och alla udda bord och stolar kan göra det där stället så poppis. Nå kaffet var gott och det var även den laktosfria chokladkladdkakan, som var det enda som såg gott ut. Men sen var jag så mätt att jag knappt kunde gå. Men det måste vi. Hela vägen hem till Fruängen. Och inga bussar förstås gick det. Halv 7 var vi hemma igen, och jag gick ner i verkstaden och Sven fortsatte rita IKEA-kök (han är uppe i version 11 nu, och hittade äntligen turkost kakel)! Slapp i alla fall ifrån första deltävlingen av Melodifestivalen! I morse fanns det absolut ingen snö kvar. Vi körde igång dagen i snigelfart men vid halv 12 var vi ute i trädgården. Idag klippte vi ner klematis och rensade ogräs. Och en fika i uterummet blev det också, men där var det nästan för varmt! Inte för tomatplantorna dock. Nu har det gått en vecka och inte en enda grodd. Det är lite ovanligt för tomater. När vi hade varit ute så länge så man inte behövde skämmas så dök jag ner i verkstaden igen. Jag försöker hitta på något som jag kan ställa ut i trädgården överallt. Något som sticker fram här och där. Jag har redan gjort ett huvud som skulle titta upp över staketet, men Sven förbjöd mig att använda det. Det var verkligen hemskt. Men nu har jag lyckats göra en fågel. Jag är verkligen inte bra på att göra skulpturer osv. Men det här kanske kan bli något efter några försök. Jag tänker i alla fall göra den klar. Vi får se om den blir vit eller svart. Hur jag ska få näbben orange vet jag dock ännu inte. Men det löser sig säkert.

Nu är klockan återigen sent och helgen är snart över. Det är tur att man inte ser så mycket på TV, för då skulle man aldrig hitta med något. Nästa helg blir det andra bullar!