Så korsade vi då gränsen!

Så fortsatte vi vår resa och hade fått tips om att Husum var ett fint ställe. Men innan dess skulle man naturligtvis besöka Emil Noltes museum någonstans mitt i bushen. Vi hade aldrig hört talas om människan som visade sig ha varit död sen 50-talet. Det var intressant att läsa om hur nazisterna beslagtog konst osv, men vi förstod inte riktigt varför de tog hans tavlor. Så bra var de ju inte. Det fanns en liten trädgård, och vi var fortfarande där fel årstid för inget hade slagit ut utom några väldigt lila vivor. De köpte vi med oss hem och förhoppningsvis nästa år kommer de att prunka helt fenomenalt i vår trädgård. Jag köpte ett vykort med den enda tavlan som jag tyckte var riktigt, riktigt fin.

När vi var klara satte vi oss i bilen på parkeringen och käkade våra nya färdigmackor vi hittat i en butik på Römö. Sen åkte vi mot Husum.
När vi kom fram så stannade vi vid ett Scandic Hotel. När Sven klev ut så sa han att han mådde jättedåligt. Hotellet gjorde en inte mycket gladare. Det luktade rök i hela foajén och dessutom ville de ha 1300:- för en söndagsnatt. Så djäkla svårt var det ju inte att få rum i stan tänkte vi och gick vidare. Och hamnade på Hotel Osterkrug men en härligt tysk effektiv receptionist. Vi var inbokade och hade nyckel i handen innan vi hann säga flaska. Och så fick vi ett stort härligt rum med utgång från trädgården och ett stort härligt badrum därtill.


Vi gick in till stan för att hitta någonstans att äta och hamnade på en liten krog vid hamnen.

Alltså både Sven och jag kan prata tyska men det kändes som det bara var jag som gjorde ett ärligt försök, så då tycker jag att vissa kan knipa näbb och inte kommentera mig grammatik, alltså! Det var lite knepigt att försöka förstå menyn. Men det finns ju hjälp att ta till!

Nu var det ju så att vi båda beställde fisk så det där med fjädrar kändes inte som den rätta översättningen. När vi hade beställt och servitören kom med våra öl, då först berättade han att han var dansk, den lille sadisten. Han sa också att han hade hört hur vi diskuterade fisksorterna och berättade vad vi hade beställt, inte riktigt det vi hade trott.
I Tyskland är en halv liter en halv liter i alla fall!


Som vanligt så försvann alla från krogen och vi blev ensamma så det var bara att gå hem igen.


Nästa morgon var vi uppe med tuppen trots att jag inte somnade förrän vid 2-tiden. Hotellsängarna hade mått väldigt bra av att ha bäddmadrasser eller vad som helst som gjorde det lite mjukare att sova. Vi gick in i frukostmatsalen och skämde ut oss så svenskar vi är. Inte hälsade vi på de som redan satt i matsalen inte. Det var väl därför man var så överartiga när man gick för att visa hur ohyfsade vi var! Men vi är vana vid att man hellre dör än att ens nicka åt varandra om man möts tex när man går promenad runt Långsjön.
Vi gick in mot stan igen för att se vad som fanns i Husum.

Det enda vi hittade som Sven ville köpa var en keps om han nu ska bli båtägare.


Men så tog de inte kort i affären i alla fall så det blev ingen ny kepa.
Det verkade som det bara fanns en enda affär i hela staden nästan. Det fanns en herrbutik, en dambutik och en barnklädesaffär och det var samma butiksnamn. Vi var inne och vände men ska jag köpa Marc O’Polo eller Tommy Hilfiger så kanske jag inte ska köpa det i Husum….


Vi gav upp och åkte till Friedrichstadt som den danske servitören rekommenderade. Det var en mysig liten stad med många inredningsbutiker, men lika kallt som Husum.


Vi avslutade besöket med en apfelstrudel med extra allt. Inte visste vi att man fick betala extra för spraygrädden, som vi inte ens åt (vaniljglassen räckte så bra så)!

Nu hade vi båda fått nog och ville hem till Sverige igen. Vi pallar inte att vara på resande fot så där utan trivs bäst hemma under vår lilla korkek. Men först skulle det shoppas!


Nu bär det av hemåt igen!