Det blir rätt tråkigt att gå här hemma hela tiden, och nu när man fortfarande inte kommer iväg till Amalfikusten, så måste man hitta substitut. Det är inte svårt när man bor i Sverige som är vackert så det räcker. Men när det kommer till kulinariska upplevelser så är det lite svårare.
Vi bestämde oss för att styra kosan mot Enköping men hittade en sida på internet som rekommenderade att man skulle åka gamla väg 263 och titta på Ekolsunds slott, Grönsöö slott och Engsö slott. Sen fanns det en massa andra sevärdheter som kyrkor och hällristningar, och så Enköpings parker förstås. Vi kom först iväg kl 11 så det första vi fick göra var att leta reda på en restaurang.
Vi hade tänkt oss att man kunde äta en slottslunch eller liknande men Thoresta herrgård var inte öppet (fast vi såg att det lös i köket. Så det blev ett besök på Kalmarsand restaurang, som visade sig vara en helt vanlig tråkig lunchrestaurang. Inget fel på maten, bara inte den upplevelsen vi eftersökte. Och utsikten över vattnet var obefintlig tack vare uppvuxen sly samt extremt smutsiga fönster.
Vi åkte vidare mot Ekolsunds slott som inte heller var öppet men vi hittade Hjälstavikens naturreservat. Det var tydligen ett Mekka för fågelintresserade, och det var ett himla liv för det samlades tusentals gäss när vi var där, men vi var mer intresserade av träden som växte där.
Sven och jag upptäckte att vi var sorgligt dålig på träd. Jag trodde jag hade lärt mig det som liten, men tydligen inte så bra som jag borde. Vi har bestämt oss för att råda bot på det och idag har vi helt säkert lärt oss ask, och kanske också lind. Tänkte att man kanske kunde ha en liten ask i trädgården, men gav upp. Googla inte på prydnadsask….
Det som var speciellt med den här skogen var att det låg så mycket nerfallna träd kvar som hade legat så länge att de hade smält in i naturen.
Sen åkte vi vidare på väg 263 och hamnade till slut på Grönsöö slott. Där fick man gå omkring även när inte café och affär var öppet, mot att man swishade en entréavgift. Men idag var det gratis så jag har inte en aning om vad det vanligvis kostade. Men det bästa av allt var att Sven och jag var de enda besökarna där. Vi var helt ensamma där!
Grönsöö slott har börjat profilera sig som äppelodlare. Det var så många nyplanterade träd och vi såg att man i helgen hade kunnat köpa både äpplen och must där.
Slottet låg nere vid vattnet, och vi gick runt på gångarna.
Det fanns bara en plantering men den var väldigt fin. Istället för små buxbomshäckar hade man planterat liguster, och i rabatterna fanns begonior, stormhatt och rosenflockel. Men det häftigaste av allt var ett rum med damm “byggt” av humle! Jag tror att jag har gjort för små humlestörar nu när jag ser hur stort det kan bli.
Vi gick ner mot vattnet och hittade en damm
När till slut hade vi sett allt vi kunde se, och känt allt vi kunde känna och njutit av allt som gick att njuta av, så det var dags att åka vidare. Nästa stopp Enköping!
Vi bestämde oss för att väcka oss själva genom att fika. Det var inte lätt att hitta ett fick i Enköping. Ett var stäng på måndagar och ett annat var stängt punkt. Google maps visade oss till den ena pizzerian efter den andra thai-restaurangen. Till slut gick jag in i ett parfymeri och frågade. Det visade sig att vi var bara 200 meter från det äldsta konditoriet i Enköping Tammerfors. Skrämmande att inte det visades på Google Maps. Man får tydligen akta sig!
När vi var ute i Nynäshamn köpte jag en fransk våffla och fick en med guf-fyllning. Alla ni som varit i Danmark vet vad det är. Så idag bestämde jag mig för att reparera skadan. Den här hade smörkräm precis som den skulle!
Efter fikat så kände vi att vi var ganska mätta i dubbel bemärkelse. Vi kunde ju spara Enköpings parker till en annan gång. Så vi åkte hem igen och trots att klockan var nästan halv 7 när vi kom in norr om stan så hamnade vi i köer genom hela stan. Sven saknar inte att jobba i Kista kan jag meddela!
Tack för idag! Nu är det dags för lapptäcke!
Tack för en underbar utflykt. Så väl beskriven, så jag var nästan med!
Tack Kerstin för att du orkade läsa!