Trala-la-la-la!
Här sitter jag på bussen till Catania och fryser som ett djur. Luftkonditioneringen borde sitta i något frysrum istället. Inte en chans att man kan be chauffören sänka fläkten lite för han har pratat oavbrutet i mobilen sen vi klev på bussen!
Vi har nu kört runt i Syrakusa i en halvtimme och plockat upp folk överallt, så att det tar 1 tim 10 min till Catania är inte sant. Men de verkar ha någon form av tävling i vem som kan ta längst tid på sig mellan Syrakusa och Messina. Men Sven har överlistat dom alla och hittat alternativ!
Vårt Sicilienäventyr är över. Hyrbilen som vi beställde igår är avbokad och vi är på väg hem. Om vi åker ca 9 timmar om dagen så är vi hemma igen på måndag kväll. Och då kommer vi garanterat att vara less på att åka tåg! Man kanske skulle kontakta På Spåret-redaktionen och höra om de är intresserade av att sponsra?
Svens mamma mår inte bra och det känns väldigt långt bort att vara här då och inte kunna hjälpa till. Så vi får resa en annan gång. (Eller inte)
Mamma mia! Catanias Flygplats, folk överallt, listan med bussavgångar bläddrar över 3 skärmar så man måste vänta på att få se avgången 11.40 som naturligtvis inte finns. Beblandar oss med alla människor som står och viftar utanför den enda röda bussen (vårt bolag ska köra röda bussar), och förstår till slut att den går till Messina. Kastar in väskorna och äntrar bussen, men vi kan ju fetglömma att få sitta längst fram. Det brukade aldrig vara ett problem att få den platsen när jag var mindre. Det räckte med att man spydde en gång så brukade man bli erbjuden det sätet. Minns en Stockholmsresa till mormor med syrran. Då hann vi inte ens till Gamleby förrän jag spytt och sedan satt vi som prinsessor längst fram resten av vägen.
Nu lämnar vi Stationen i Catania. Jädrans vad arg en snubbe var som inte fick följa med av någon anledning. Själv undrar jag mest om jag är den enda som är kissnödig. 2 timmar kvar till Messina.
Kom till Messina 20 i 2 och färjan tar 20 och tåget går kl 14. Så det blev till att boka om
Och nästa tåg var fullt så nu sitter vi på 16.08-tåget med en platsbiljett som kostade 3 ggr så mycket som den vi inte fick tillbaka pengarna på. 😬
Vi var väldigt stressade i Messina men lyckades ta oss från bussen på de glashala, nyregnade trottoarerna ner till färjan och till och med köpa biljetter. Sen köade vi till färjan men när det blev vår tur så blev det stopp. Vi fick INTE komma vidare utan tvingades in i en annan kö som tålmodigt stod och väntade. Vi var skitsura, och stressade för vi trodde ff att vi skulle hinna med det tidigare tåget. Och ingen kunde tala om vad som var fel för oss. Till slut frågade jag en sån där herre som var barfota i skorna och han sa att den andra kön gick till en helt annan destination. Hur svårt kan det vara att säga det till oss?
Villa San Giovanni är inget att skryta med. Snubben i den enda restaurangen vi hittade där, såg uppriktigt förvånad ut över att få kunder, och jag kommer inte att bli uppriktigt förvånad om maten vill upp igen om 4 timmar. Vi delade på någon form av eggplant parmigiana och en bit pizza. Båda hjälpligt uppvärmda i mikron. Sen fixade vi kaffe på stationen. Säga vad man vill, men här kan man alltid få cappucchino!
Drygt 4 timmar kvar men mätt och belåten och en mugg kallt vitt vin som tågbolaget bjuder på på bordet framför mig! Det är precis som hemma nu. Får jag inte ta av mig strumporna blir jag galen!
Ingen idé att vänta tills vi kommer fram med att lägga ut det här. Det ändå kolsvart då och alla ser på På Spåret då.
