Vi sliter oss

Vi kom iväg vid halv 11 vilket var en timme senare än vi siktat på, förstås, meningen stress här inte! Så vid Vagnhärad svängde vi av och körde gamla Riksettan. Sen svängde vi av den med och tog kustvägen för att fika vid Nynäs slott.

Vi är på väg!
Vi är på väg!

Vi körde förbi slottet och åkte ner mot bryggan för att kolla om man kan köra ner en båt med trailer där, och det kunde man! Vi träffade en liten kille med en håv, som kom med sin morfar. Jag frågade om han skulle fånga fisk. Nej, magneter! sa han. Vad bra, då har du något att sätta på kylskåpet då, sa jag. Dom är faktiskt inte magnetiska, sa han då!

Nynäs slott
Nynäs slott

Det var väldigt intressant att läsa allt om Nynäs slott, och det var definitivt ett utflyktsmål i sig, med en massa utställningar (av brudgåvor genom tiderna), ett glasblåseri mm. Slottet har visst aldrig varit permanentbebott under alla år, och nu ägs det av Sörmlands läns landsting. Orangeriet, där det fanns café och en trädgårdsbutik, ritades av samma arkitekt som ritade NK, och det var klart samtidigt, 1907, och kostade 68000 att bygga. Det är lite skillnad mot vad vårt uterum kommer att sluta på! (Fast i dagens penningvärde så skulle det blivit 3 miljoner, stod det också!)

Med sitt orangerie
Med sitt orangerie

Vi hade tänkt äta lunch i Västervik och sova i Kalmar, men klockan blev lite mycket när vi efter 2 timmar bara var i Nyköping. Så vi bestämde oss för att äta lunch i Söderköping i stället. Eniro-appen är verkligen inte bra men vi hamnade till sist mitt inne i stan, på Rådhusrestaurangen där Sven åt en jättegod pannbiff och jag en mindre god tortellini.

Inga gråsparvar här inte!
Inga gråsparvar här inte!
Så här fåniga kommer ni också att se ut när ni blir äldre och får problem med synen
Så här fåniga kommer ni också att se ut när ni blir äldre och får problem med synen
Jag i blommigt
Jag i blommigt

Vi ångrade oss precis efter Gamleby och vände o tog gamla vägen över Norrlandet till Västervik. Det gav mig tillfälle att besöka ett gammalt minne och vi stannade till vid Folkes park. Så litet det var! Och alla minnen som kom, alla artister och alla som försökte planka in och när vi åkte hem 4 st i en 2-sitsig Corvette eller Camaro eller vad det nu vad! Ja, och sen en massa mer, som jag inte behöver berätta!

Scenen där Rockfolket spelade igår känns det som
Scenen där Rockfolket spelade igår känns det som
Vi måste ha suttit här också för hur skulle vi annars ha fått plats alla?
Vi måste ha suttit här också för hur skulle vi annars ha fått plats alla?

Vi stannade vid Kulbacken där de har en restaurang som är med i White Guide, men jag ville prova Smugglaren, som jag hört så mycket gott om. Sven köpslog och lyckades få ett rum på Centralhotellet. Han var nöjd och det var de nog också! Sen köpslog han inne i en outletbutik för seglarkläder och fick med sig shorts, långbyxor, tröja, piké och skjorta, allt i blått eller blå-och vitrandigt, men allt klär en skönhet!

Selfie på Kulbacken
Selfie på Kulbacken

Vi var bara inne och ställde fönstret på vid gavel innan vi gick ner på stan igen. Det blev ett glas vitt vin på Sahara, som var kemtvätt när jag bodde här. Nu sitter jag och låtsas att jag är 21 och kollar på alla i samma ålder. Naturligtvis känner jag inte igen någon. Borde väl kolla in alla gubbar och kärringar istället! Har redan antastat en tant som jag kände igen. Hon tyckte nog inte alls att jag var knäpp när jag frågade om hon haft en irländsk setter. (Det hade hon inte – fel person!)

Vi släpper in luft på hotellrummet
Vi släpper in luft på hotellrummet
Jag spanar på Sahara
Jag spanar på Sahara

Restaurang Smugglaren levererade verkligen. Det var fantastiskt god mat och personalen var supertrevlig! Jag ångrar inte en minut av den måltiden och jag önskar att man oftare stöter på detta. Priset är ju ingen garanti. Vår midsommarlunch ute på Fjäderholmarna, som kostade mer än denna middag, var en ren katastrof! Så alla ni som har vägarna förbi Västervik, ni vet var ni ska äta nu!

Restaurang Smugglaren
Restaurang Smugglaren
Och det var så gott
Och det var så gott
Laktritspannacotta med citronsorbet och hallon
Laktritspannacotta med citronsorbet och hallon
Vi och ett danskt par var de enda som var kvar till slut
Vi och ett danskt par var de enda som var kvar till slut

Det är synd om alla som bor kvar på stället där man växte upp! Ni förverkar ju era minnen genom att växa upp och göra vuxna saker där istället. När jag kommer till Västervik så har jag bara barndomsminnen. Således så släpade jag runt Sven i mörkret på en promenad (för vi var rätt runda under fötterna efter alla rekommenderade viner) och visade honom var vi pallade körsbär, var vi gömde spriten, mm. Två av mina bostäder lyckades vi passera i mörkret!

Selfie utanför Fredsgatan 29A (Midgård 5A)
Selfie utanför Fredsgatan 29A (Midgård 5A)
Selfie mitt i natten utanför Hallströmsgatan 6
Selfie mitt i natten utanför Hallströmsgatan 6

Kvällens nostalgitripp bjöd denna dörr dock på!

Minidiskot på Fredsgatan
Minidiskot på Fredsgatan

Här kämpade en massa frivilliga med att hålla öppet minidiskot för oss unga (upp till 15 år) och det var här vi dansade till Jonathan Kings version av Hooked on a feeling, och till Black is Black. Och hade man tur, så kunde man få sig en puss i mörkret av någon man tyckte väldigt mycket om.

Halv 12 var vi tillbaka på hotellet, och där somnade vi i den numera svala luften. Jag hade ju till och med med mig min egen kudde!

I morgon kollar vi nog på några fler saker innan vi åker vidare söderut!

 

,

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.