Varje år så undrar man om växterna är tidigare eller senare än förra året. Trots det har jag inte orkat gå in och kolla hur det varit tidigare år, men det här var vad jag hittade i trädgården idag!
I vår lilla fruktträdgård verkar allt ha överlevt vintern. I år klippte vi ner björnbären så att det bara är några “pinnar” kvar. Men det gjorde också att vi kunde renovera spaljén där stolparna stått direkt ner i jorden. Nu har den fått stolpskor och dessutom är den precis nyoljad. Minikiwin tar sig och persikoträdet vill bli stort, märker man. Och det kommer att bli precis lika jobbigt att klippa bort de döda grenarna på taybäret och vinhallonen. Varför finns de inte utan taggar?
Vi har lite nyheter i år! Ja, trädpionen är ju inte ny, men efter att vi flyttat runt den, så hamnade den vid tredje försöket på sin nuvarande plats uppe i “hörnan”, tillsammans med magnolian som vi också flyttat (och vars knoppar frös förra säsongen), och buskmagnolian, som jag köpte i somras då vi hade ihjäl den gamla. För första gången så kommer vi att få en blomma på trädpionen!!! Jag har också en lila i en kruka. Nu har den frusit igen. Vi får se om den har något liv i sig. I så fall är nog det den tåligaste växten jag har i trädgården. Jag vill ju ha en lila trädpion!!!
Sen har vi ju de “gamla vanliga” blommorna som visar sig på våren. Inget är så fint som en syrenhäck full med vårstjärnor som sticker upp bland alla gamla löv. Nå, vi har ju inte kvar någon syrenhäck längre, och jorden som vi grävde bort i rabatten vid vår söndersprängda mur har spridits ut överallt, och det har vårstjärnorna också.
När vi flyttade hit så var det vintergröna i varenda rabatt, överallt. Jag tycker den är fin, men jag har svårt att sköta saker som är vildvuxna. Nu har vi bara två platser kvar med vintergröna, och en av dem ryker nog i sommar, är jag rädd för. Så det här är antagligen sista bilden från den rabatten.
Utanför “fruktträdgården” har vi en rabatt som var helt full med scilla. Jag har försökt att gräva upp den och flytta den till gräsmattan för jag tycker det är så fint när gräsmattan är helt blå av scilla. Men lökarna hinner föröka sig snabbare än jag hinner gräva, så nu får jag ge upp. Och det ser inte så dumt ut när de sticker upp ur allt den vita silverarven. I år tror jag att jag kommer att lyckas få aubretian att komma upp som lilla kuddar mellan silverarven.
Istället för att kasta alla hyacintlökar efter jul, så gräver vi ner dem. Det går inte att fatta vilka färger de egentligen har när de får växa fritt. Fast problemet är väl att man till slut bara har hyacinter i trädgården!
Påskliljor är ju både fina och inte fina, när de blommat över. Men de är ganska jobbiga att ha att göra med. Jag har en rabatt smockfull med lökar, men det enda som kommer upp är lite blad. Eller så har det varit i några år nu, men i år kommer det fler än vanligt. Det finns inget som är så fint som en rabatt knökfull med påskliljor (säger hon som aldrig lyckats få det)!
Nu börjar vitsipporna komma. Först de vanliga, och sen de dubbla. Sen får vi se om Mariannes gula vitsippa som jag satte ner förra året kommer. Jag minns ju inte exakt var jag satte den. Och så har vi ju alla sipporna som jag köpte på Zetas häromdagen. Det här är alltså en plats som förhoppningsvis kommer att bli fantastisk — nästa år!
Tulpaner har vi också överallt. Inte minst i gräsmattan, har vi upptäckt. Det är väl också ett resultat av flyttat jord. Vi får se om vi kan flytta bort den när de blommat över. De första åren vi bodde här så kändes det som om tulpanerna vi satte mest gick åt till mat åt rådjuren. Det fanns år då vi aldrig såg en enda tulpan blomma. förra året fick vi tulpaner, och i år har jag hängt ut nylonlina med julklappssnöre i guld, efter att jag såg ett rådjurspar på granntomten för två veckor sedan. De står fortfarande kvar, ta i trä! De här små tulpanerna nedan, har vi inte planterat, men de börjar dyka upp här och där i trädgården i alla fall. De är så otroligt fina när de slår ut, men en lila insida. Vårtulpanerna som är vita och gula däremot, blir det bara färre och färre av för varje år som går, tyvärr.
Trots att nedanstående växt är giftig, så hindrar det inte rådjuren från att mumsa i sig den. Den här lilla busken kommer, om den får stå orörd, att bli ca en halvmeter i diameter och full med lilarosa gökärtsliknande blommor. Den är så fin, och kul att fotografera!
Nysroten hittade jag i ett hörn i trädgården och det är väl en av de få blommorna som finns kvar från när vi flyttade in. Jag satte dem i rabatten vid infarten och de fick fullkompligt spelet och blir högre än mig med stora bruna korvar som luktar apa och drar till sig spyflugor, så frågan är om det verkligen var bästa stället att plantera dem på?
Apropå stank, så får man väl säga att de här blommornas främsta egenskap inte är att lukta gott, men fina är de när de slår ut.
Ja, det var väl allt som blommar och spirar i trädgården just nu. Det skulle kanske vara intressant att ta jämförelsebilder på vissa av de här växterna när de blommar som mest!
Återkommer om det!