Det här skulle kunna bli mitt livs bästa blogginlägg men sedan gick jag igenom alla 72 bilderna jag tog idag och började sålla, och så blev bara de tråkiga, konventionella kvar… Jag måste ge det här mer tid. Det finns så mycket små saker i vardagen som ingen märker, men ni kommer inte att höra om dem här, i alla fall inte idag. Utan här kommer en högst ordinär beskrivning av vad vi gjorde idag för att slita oss från vår trädgård. (Vi längtade tillbaka båda två, erkände vi efteråt!)
Skulle vi åka till Slussen och gå bort till Nytorget och äta dyr och god glass och promenera omkring uppe vid Mosebacke eller skulle vi gå av vid Hornstull och gå runt i Tantolunden? Valet var svårt tills vi kom på att vi kunde gå av vid Liljeholmen och gå bort mot Vinterviken. Som vanligt tog vi rätt beslut, det blev en upplevelse, även om det blev en väldigt lång promenad.
Jag har faktiskt aldrig gått vid Trekanten tidigare. Jag har bara hört talas om den lilla sjön som finns vid Liljeholmen. Där fanns det en massa saker, som en igenvuxen kryddträdgård, en massa buskar med skyltar om man nu inte vet hur en schersmin ser ut, och en skojig lekpark, men ni behöver nog inte se bilder för att förstå det.
Men det är den spännande kontrasten mellan vacker promenad och den dumma, fula biltrafiken och generellt storstaden som jag tycker är så spännande!
Så man kan promenera här och låtsas att man är ute i naturen. Men när man tittar upp så inser man att staden är närmre än man tror!
Och ibland kan det vara så plötsligt vackert. Man förstår att Stockholm verkligen bryr sig om sina innevånare (vi andra är inte riktigt så lyckligt lottade!)
Som sagt en blandning av stad och land!
Vi går vidare mot Vinterviken och på vägen dit måste vi gå under Essingeleden. Det är söndag så man märker den inte lika mycket som en vanlig vardag då dånandet av alla bilar måste vara bedövande!
Nu börjar vi närma oss vårt mål. Jag är helt fascinerad av tistlarna som jag trodde skulle ha taggiga blad. De har inte riktigt slagit ut ännu men är vackra ändå!
Och så lite samtidskonst. Det är fascinerande att dessa små pelare högt uppe i luften klarar av att bära upp den viktigaste trafikleden vi hittills har i Stockholm! Om dessa skulle rasa, skulle hela Stockholm gå under!
Och så var vi då framme vid vårt mål, Vinterviken. Det är en trädgård, där vi till och med köpt växter. Man har bondens marknad och en massa olika evenemang. Men framför allt har man en väldig mängd med växter och ett café. Men vi stannade inte här idag utan fortsatte mot nya äventyr!
Bredvid Vinterviken ligger ett koloniområde. Det är lätt att se att folk verkligen försöker men det är inte lätt. En trädgård måste skötas i stort sett nästan dagligen, särskilt när det varit så varmt. Helt ärligt så jag bara två eller tre kolonilotter som hade klarat av denna sommar. Men det kan definitivt vara ett alternativ den dagen man inte bor i hus längre, men inte sjutton skulle jag odla blommor då, utan bara ätbart!
När vi gick vidare kom vi till en stor tegelbyggnad som vi missat tidigare. Där fanns ytterligare ett café och festvåning. Där stannade vi!
Maten var kanongod och kan verkligen rekommenteras. Sven åt varmrökt lax med potatissallad för 140:- och jag tog över-natten-grillad fläskkarré med bulgur och fetaostsås för 120:- och så drack vi vitt och rosévin till.
Sen var det dags att gå vidare. Det är en ganska mastig promenad kvar hem till oss.
Det är lite spännande att vara nere i Vinterviken. Man vet ju inte riktigt vad Nobel experimenterade med där nere. Det finns en massa gamla lämningar där man undrade om han höll på och smällde av sin dynamit.
Och så kommer vi upp till bebyggelse igen. Men hela tiden går vi längs Mälarens vatten. Här kan man stanna och bada i princip var som helst. Fast många ställen kräver nog badskor, för man kan hitta hemskt mycket glas. Vi brukade gå hit och bada innan vi fixade eget bad hemma. Och hela tiden denna kontrast mellan stad och natur!
Vi börjar närma oss Mälarhöjden (tack gode gud, för jag hade på mig loafers nästan utan sulor) och där blev det ännu mer tydligt hur storstaden tränger sig på.
Efter världens mest överdj-ga backe kom vi så upp till restaurangen vi var på häromdagen med Erik och Susanna när det var 53 personer före oss i bordskön på Långbro Värdshus.
Vi stannade på Coop i Mälarhöjden och köpte en Loka. Jag hade svettats kopiöst hela vägen sen Vinterviken så jag behövde fylla på. Vi gick vägen förbi Mälarhöjdens skola där Anna börjar jobba i höst och genom alla trädgårdar fram till bron över motorvägen.
Köerna hem från IKEA hade inte börjat ännu.
På bron mötte vi en mamma med barnvagn och hund som gick och pratade i mobiltelefon. Efter henne kom världens sötaste lilla tjej med solglasögon och stor rosa handväska, och en leksaksmobil som hon pratade i samt en BRIO-trätax som hon släpade på. Precis som sin mamma. Hon var såååå stolt. Jag lyckades få en bild på henne!
Vårt område har blivit väldigt bebyggt men vi har knappt varit där. Men nu kände vi att vi måste smita in och titta på den berömda poolen som finns i området. Den var säkert större än vår, men i och med att den var så smal så såg den betydligt mindre ut. Och den var definitivt mindre än i annonserna :-)
Så var vi till slut hemma igen. 4,5 timmar i varmt härligt väder och en fantastisk dag om än en väldigt lång promenad i uppförsbacke. Tror att vi måste ha gått nästan en mil i alla fall. Men jag kan varmt rekommendera att ni alla besöker Vinterviken. Det finns mycket att se där!
